Sånger med piano = Songs with piano , opus 116

Jeg har vandret ad vide 
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Gøken kukker så langt af led 
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Wie kann ich wohl ertragen
Das Leben ohne dich?
Von dir entfernet, zähle
Die Tag' und Nächte ich.

Aus beiden Augen fließet
Statt Thränen Blutesstrom;
Verwüstet hat die Sehnsucht
Des treuen Herzens Dom.

Bei fröhlichen Gelagen
Trinkst du den Becher Wein,
Ich trinke Kummers Becher
Tief in mein Herz hinein.

Gewährte doch der Himmel
Als höchste Gnade mir,
Daß ich entfliehen könnte
Der Sehnsuchtsglut nach dir!

Guten Morgen Spielmann,
Wo bleibst du so lang?
Da drunten, da droben,
Da tanzten die Schwaben
Mit der kleinen Killekeia
Mit der großen Kum Kum.

Da kamen die Weiber
Mit Sichel und Scheiben,
Und wollten den Schwaben
Das Tanzen vertreiben,
Mit der kleinen Killekeia
Mit der großen Kum Kum.

Da laufen die Schwaben,
Und fallen in Graben,
Da sprechen die Schwaben:
Liegt ein Spielmann begraben,
Mit der kleinen Killekeia
Mit der großen Kum Kum.

Da laufen die Schwaben,
Die Weiber nachtraben,
Bis über die Grenzen,
Mit Sichel und Sensen:
Guten Morgen Spielleut',
Nun schneidet das Korn.

Flacka fält, hur djupt du mig bedröfvar!
O, min älskling skildes här ifrån mig,
Och han sade ej: "Gud med dig, dyra!"
Tryckte blott sin mössa ned på pannan,
Slog till jorden sina svarta ögon
Och mot barmen förde högra handen.

Att han tryckte mössan ned på pannan,
Därmed sade han: "Gud med dig, dyra!"
Att han slog till jorden sina ögon,
Därmed mentes: "Mer än ögat dyra!"
Att han förde handen mot sitt hjärta,
Sade: "Aldrig skall jag dig förgäta."

Mitt hjärta behöver ett litet barn
att ösa sin ömhet över.
Spinn, sol, spinn tindrande silkesgarn,
och susa, skog, sång som söver!

Jag samlar och sluter i bröstet det allt,
tills hjärtat blir fullt till randen.
Så brister det fram och tar ton och gestalt 
vid en kyss, vid en smekning av handen.

Mitt hjärta har rytmer av böljande blå,
mitt hjärta kan solgnistor stänka,
men får det ej ut sina skatter så,
blir armt av att intet skänka.

Spinn, sol, spinn tindrande silkesgarn,
och susa, skog, sång som söver!
Mitt hjärta har funnit ett blont litet barn
att ösa sin ömhet över.