Här ur mossiga klippans famn uppväller ren och klar en melodisk källas vatten, här ej ofta beträddes gräset af människofot. Aldrig skönare böjda grenar såg jag sträcka bävande, fina bågar, tyngda rikt af daggiga rosors välluktberusande mängd. Källa, du som vakande mildt min sömn beskyddat, tyst och lätt hänsorlande sakta silvervågen, dig beprisade skaldens korta melodiska sång.
Visor och stämningar
Song Cycle by Wilhelm (Vilhelm) Eugen Stenhammar (1871 - 1927)
1. Vandraren  [sung text checked 1 time]
Authorship:
- by Vilhelm Ekelund (1880 - 1949)
Go to the single-text view
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]2. Nattyxne  [sung text not yet checked]
Över dig, yxne, älskogsört, susade Veneris flyende skört, daggen som lopp av den vita foten göt dig i roten sin vårliga vört. Daggig hon kom av de långa hav, daggig av lundarnas färska sav, glidande sakta i tungelnatten nyckfullt in mot de späda vatten, sjönk som en svan ned mellan kasdun och baldrian. Veneris blomma, nattviol, vinden dör bort som en matt fiol, strängad med dvärgsnät från grenar och ängar, strängad med strängar av sjunkande sol. Vit är din kind, och all dagen du gömt blicken för solen och lutat och drömt. Vet du ditt blod som en jungfrus är blandat? Vet du ditt drömliv som hennes är andat renast och bäst blott som en doft vid en tungelfest? Veneris blomma, nosserot, vinden far upp, som sov vid din fot, ur mörkret ett lidelsens stråkdrag svingar på flädermusvingar mot månens klot. Jungfrublomma, böj dina knän, oskuld som brytes, dess doft är frän. Vet du de skära drömmarnas öde? Djupt i din rot går ett hemligt flöde, en jordbrygd skum, Veneris blomma, Satyrium. Nattviolens blad och stängel avgiva, då de brytas, en frän lukt.
Authorship:
- by Erik Axel Karlfeldt (1864 - 1931), "Nattyxne", appears in Flora och Pomona
Go to the single-text view
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]3. Stjärnan  [sung text checked 1 time]
Jag sliter i dagarnas kedja. Jag pustar på mina kol. Jag smälter och smider, min smedja är het, som ett avgrundshål. Det brusar som eld och det stänker som sot från min diktarhärd men ovan går skyarnas värld, och mellan skyarna blanker en stjärna på salig färd. Det brusar som eld i min hjärna, det rinner som blod i min tår Jag hälsar dig saliga stjärna, som aldrig jag når.
Authorship:
- by Bo Bergman (1869 - 1967)
Go to the single-text view
Please note: this text, provided here for educational and research use, is in the public domain in Canada and the U.S., but it may still be copyright in other legal jurisdictions. The LiederNet Archive makes no guarantee that the above text is public domain in your country. Please consult your country's copyright statutes or a qualified IP attorney to verify whether a certain text is in the public domain in your country or if downloading or distributing a copy constitutes fair use. The LiederNet Archive assumes no legal responsibility or liability for the copyright compliance of third parties.
Researcher for this page: Ferdinando Albeggiani4. Jungfru Blond och jungfru Brunett  [sung text checked 1 time]
Jungfru Blond och jungfru Brunett dansa med fingret på kjolen. Så höstklar är luften och lätt, lätt, lätt, lätt som de svingande jungfrurnas klingande glädje i solen. Se på. Nu höja de sig, nu böja de sig, och ögonen lysa och flätorna slå och kinden har heta fläckar. - men långt över ängens gulnade vall står rymden kall, och nakna stå träd och häckar. O jungfrur, vi dansen I än och sjungen och skratten? Det faller en stjärna igen, och snart kommer natten. Den kommer som tjuven, när ingen ser och ingen ber. Som en rovfågelssvärm slår den ner och förmörkar vägar och vatten. Jungfru Blond och jungfru Brunett stanna förskrämda i dansen. Hur hemskt blev allting med ett i den sista döende glansen. Det visslar i vinden och smuger på tå och skrattar i ris och dungar. De stackars jungfrurna små skälva som fågelungar. Och vita i kinden, med flätor som slå, slå, slå, rusa de hemåt båda. Härute är villor och våda, men hemma är världen en spiselvrå och mor den enda i världen. Hon sitter så tyst och tvinnar och snor och stirrar frysande in i de lysande glöden på härden. De gömma sitt hjärta hos mor och kyssa den gamlas händer, och timmarna rinna och kvälln blir stor, det rasslar i brasans bränder. Men ute som troll på tå det mumlande mörkret skrider: - Ni käraste jungfrur små, jag tar er väl vad det lider...
Authorship:
- by Bo Bergman (1869 - 1967)
Go to the single-text view
Please note: this text, provided here for educational and research use, is in the public domain in Canada and the U.S., but it may still be copyright in other legal jurisdictions. The LiederNet Archive makes no guarantee that the above text is public domain in your country. Please consult your country's copyright statutes or a qualified IP attorney to verify whether a certain text is in the public domain in your country or if downloading or distributing a copy constitutes fair use. The LiederNet Archive assumes no legal responsibility or liability for the copyright compliance of third parties.
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]5. Det far ett skepp  [sung text checked 1 time]
Det far ett skepp på gungande våg, ack gungande våg, med tackel och tåg och vimpel i mast, jag kommer ihåg, att skeppet heter Lyckan. Och sjöarna dunka mot skeppets stam, och revlarna resa sin vita kam, men skepparn lotsar sig ändå fram, ty skeppet heter Lyckan. Och när det kommer till grönskande strand, ack grönskande strand, så ser man ibland en flicka vifta och vinka med hand åt skeppet som heter Lyckan. Det vinkar igen från master och rår, det viftar och hurrar, i märsen står en lättmatros, han har knollrigt hår, och skeppet heter Lyckan. Och flickan öppnar sin rosendemund, ack rosendemund så röd och så rund, och suckar och ber; tag mig med på stund på skeppet som heter Lyckan. Men sanna mitt ord, är flickan ombord, så går det åt botten, sanna mitt ord, ty flickor på hav och flickor på jord de göra kål på lyckan.
Authorship:
- by Bo Bergman (1869 - 1967), "Det far ett skepp"
Go to the single-text view
Please note: this text, provided here for educational and research use, is in the public domain in Canada and the U.S., but it may still be copyright in other legal jurisdictions. The LiederNet Archive makes no guarantee that the above text is public domain in your country. Please consult your country's copyright statutes or a qualified IP attorney to verify whether a certain text is in the public domain in your country or if downloading or distributing a copy constitutes fair use. The LiederNet Archive assumes no legal responsibility or liability for the copyright compliance of third parties.
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]6. När genom rummet fönsterkorsets skugga ligger  [sung text checked 1 time]
När genomm rummet fönsterkorsets skugga ligger som skuggan av det stränga korset på en grav, det är ej bättre dar jag tigger; jag minns de gåvor, som jag fick som liten pilt, de många goda gåvor livet gav och jag förspillt.
Authorship:
- by Verner von Heidenstam (1859 - 1940)
Go to the single-text view
Researcher for this page: Ferdinando Albeggiani7. Varför till ro så brått  [sung text checked 1 time]
Varför till ro så brått, du som jag vill allt got? Följ mig en månskenstimma. Kyrktorn och fönster glimma, fullmånen lyser klart. Natten är snart förbi. Stanna, min flicka! Snart Finnas ej heller vi.
Authorship:
- by Verner von Heidenstam (1859 - 1940)
Go to the single-text view
Researcher for this page: Ferdinando Albeggiani8. Lycklandsresan  [sung text checked 1 time]
När jag steg i land, där druvorna lysa på Lycklands strand och flickorna mysa på stranden i blomster och band, go on, tänkte jag, känn mynten i fickan, i dag är i dag, den vackraste flickan om halsen och höfterna tag! Hon gav mig en titt, jag kom till ett näste, där vin ficks fritt, och vinlöv hon fäste huldsaligt om huvudet mitt. Och i mitt schatull med tärningen lekte jag Lycklands gull, mens flickan mig smekte så saligen ljuvlighetsfull. Men bönderna där i Lyckland trängde mig riggen för när, och tillhyggen svängde de bönderna, bönderna där. "Hej, leden är trång, nu näven håll knuten och taljan i gång, se opp från kikuten, ohoj, alle boys, kom along!" Och ilsken och full jag slog och jag spände tre bönder ikull, min käresta rände åt skogs med mitt Lycklandsgull. Det small och det ven, de flängde mig sönder med käppar och sten, förbannade bönder, de slogo mig halt i ett ben. Så steg jag ombord, men stödd på en krycka och lappsalvmord, av Lycklands lycka och viner och flickor förgjord. Till sorg blir all glans och halt får en vanka omkring efter dans, ens vinlövsranka blir hård som en hagtornskrans. Men skål, alle boys, gör fast alle trossar, och skål, alle boys, god natt, alle gossar, nu går skeppar Lyckman till kojs!
Authorship:
- by Gustaf Fröding (1860 - 1911), "Lycklandsresan", appears in Stänk och flikar, in Bohemiska vers
Go to the single-text view
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]9. En strandvisa  [sung text checked 1 time]
Är det ljuvt att sköljas under sorl och sus af en klangfull böljas gång till dödens hus? Är det skönt att drukna i en havsvågs famn, är för alla sjunkna djupt i djup en hamn, där för brott och ånger, vilka stormat vildt, ljuda sorgens sånger sonande och mildt? Men vem vågar språnget, fast ens liv är ött, fast ens hopp är gånget, från en värld, som dött, dött, där ögat skådar, dött, där örat hör, och fast allt bebådar att du ändä dör?
Authorship:
- by Gustaf Fröding (1860 - 1911), "En strandvisa", appears in Stänk och flikar, in Drömvers, no. 4
Go to the single-text view
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]10. Prins Aladin av Lampan  [sung text checked 1 time]
Prins Aladin av Lampan har ingen lampa kvar, han trevar under manteln, där lampan var, han söker efter Ringen, men ringen finner ingen, som inga ringar har. Prins Aladin den Store har tappat sitt förnuft och trevar blint i luft. Han manar ur det vida: "Kom, feslottet mitt, med pärlor och rubiner i salen, som skiner av guld och av vitt! I andar, I gören er plikt och er flit, I fören mig, I fören prinsessan Belbrududur, den månemilda, hit!" Så raglar framåt gatan, där trängseln är stor, prins Aladin i trasor och trasiga skor: "Se fånen, hör på fånen, den galne skräddarsonen, ni vet, ni vet han tror, han är sultanens bror!" - I skräddare och tiggare, I kännen icke anden, man gör en vink med handen och ropar sakta blott: Kom slott, kom slott, kom slott! Han ser åt himlaranden, han spanar efter anden, han väntar på sitt slott, då småler folket smått: "Ditt slott är allt i månen, se, fånen, se fånen!" Ack, den som ägt om Lampan har aldrig mera ro, och den som burit Ringen vill aldrig mera tro, att icke undertingen från fordom äro kvar, fast villorna bedraga och tvivel honom gnaga och inga ting han har. Ty Lampan, det är skaparkraft, som gör till makt en man, och Ringen, det är troskraft, som allting kan.
Authorship:
- by Gustaf Fröding (1860 - 1911), "Prins Aladin av Lampan", appears in Stänk och flikar, in Drömvers, no. 2
Go to the single-text view
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]