Sånger och Visor vid Pianoforte. 4:de delen

Midnattssolen på bergen satt,
blodröd till att skåda,
det var ej dag, det var ej natt,
det vägde emellan båda.

Baldersbålet, den solens bild,
brann på vigda härden.
Snart är ändå lågan spilld,
då rår Höder för världen.

Präster stodo kring tempelvägg,
makade bålets bränder,
bleka gubbar med silverskägg
och med flintkniv i hårda händer.

Kung med krona står bredvid,
sysslar vid altarrunden.
Hör! då klinga i midnattstid
vapen i offerlunden.

"Björn, håll endast dörren till,
fångne äro de alle.
Ut heller in om någon vill,
klyv hans huvudskalle."

Blek vart kungen, alltförväl
kände han den rösten.
Fram steg Frithiof med vredgad själ,
kvad som en storm om hösten.

"Här är skatten som du bjöd
hämtas från västervågor,
tag den: sedan på liv och död
slåss vi vid Balders lågor;

sköld på ryggen, barmen bar,
ingen skall striden klandra.
Första hugget som kung du har,
glöm ej, mitt är det andra.

Blicka ej åt dörren så,
räv är fångad i kula.
Tänk på Framnäs, tänk uppå
systern med lockar gula." -

Så han talte med hjältefog,
drog ur gördel pungen,
föga varsamt han den slog
mitt i pannan på kungen.

Blodet frustade ut ur mund,
svart det blev för öga:
dånad låg vid sin altarrund
asafränden höga.

"Tål du ej ditt eget guld,
fegaste i ditt rike?
Angurvadel vill ej ha skuld
att ha fällt din like.

Stilla, präster, med offerkniv,
bleke månskensförstar!
Kunde gälla ert usla liv,
ty min klinga törstar.

Vite Balder, styr din harm,
se ej på mig så mulen.
Ringen som du bär på arm,
med förlov, han är stulen.

Ej för dig, så vitt jag vet,
smiddes han av Vaulunder.
Våldet rånade, jungfrun grät,
bort med de nidingsfunder!" -

Tappert drog han, men ring och arm
voro som grodda samman:
när den lossnade, stöp av harm
guden i offerflamman.

Hör! det knattrar, lågan slår
guldtand i tak och sparrar.
Dödsblek Björn vid porten står,
Frithiof blygs att han darrar.

"Öppna dörren, släpp folket ut,
vakt ej mer jag behöver.
Templet brinner, gjut vatten, gjut
hela havet däröver!" -

Nu från templet och ned till strand
knyts en kedja av händer,
böljan vandrar från hand till hand,
fräser mot svedda bränder.

Frithiof sitter som regnets gud,
högt på bjälken och flödar,
delar till alla sitt härskarbud,
lugn bland de heta dödar.

Fåfängt! Elden tar överhand,
rökmoln virvla och välta,
guldet droppar på glödhet sand,
silverplåtarna smälta.

Allt förlorat! Ur halvbränd sal
eldröd hane sig svingar,
sitter på takets ås och gal,
flaxar med lösta vingar.

Morgonvinden spelar från norr,
högt det mot himlen blossar.
Balderslunden är sommartorr,
lågan är hungrig och frossar.

Rasande far hon från gren till gren,
än har hon långt till målet.
Eja! vad vilt, vad rysligt sken!
Väldigt är Baldersbålet.

Hör hur det knakar i rämnad rot,
se hur topparna glöda!
Vad är människokraft emot
Muspels söner, de röda?

Eldhav böljar i Balders lund,
strandlöst svalla dess vågor.
Sol går opp, men fjärd och sund
spegla blott avgrundslågor.

Aska är templet inom kort,
aska tempellunden;
sorgsen drager Frithiof bort,
gråter i morgonstunden.

I varelser, känner I glädjen? 
En colibri flygtingen är.
Från blomma till blomma i vexling
sitt smek och sin hyllning hon bär.
I sprittande rörlighet flägtar 
de skimrande vingarnes par
och blommornas läppar han kysser 
men blott till de hviska "Blif qvar"!
Då bort efter friskare läppar 
till främmande bygder han far.

Hur blekt är allt, hur härjat, vissnat, dött!
Var är den blomning nu, som sommarn fött?
I dalen domnar allt, i skogen tiges,
Och till en grav den skumma jorden viges.

Dock, ögat lyftes sällt från graven opp,
En högre verld har grytt för hjertats hopp,
I jordens skymning klarna stjernelanden,
Och oförgängligt ler ett hem mot anden.

Så drömmer jag i höstens kväll och ser
Hur lövet faller stelt från björken ner,
En naken strand i vikens djup sig speglar,
Och över månen silvermolnet seglar.

Å nej, det tror jag ej. Du skämtar med mej 
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Jag fann dig, men på samma gång
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Förr ständigt i krig Lefde jag ju?
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

En konung syns den gamle mig
Vid slutet af sin lefnads stig,
Vid målet för sin långa färd,
Så segerrik, så afundsvärd.

Hvar storm af tiden re’n sig lagt,
Hvar granne vördar glad hans makt,
Och villan djerf, passionen yr
Långt från hans tysta rike flyr.

Hans folk en fridsam skara är
Af milda, slumrande begär,
Af minnen, som förblifvit qvar
Från forna, ljuft förflutna dar.

Hans spira är hans vandringsstaf,
Hans borg, hans fasta borg en graf,
Hans kungaglans af lugn består,
Och krona är hans silfverhår.

Och sjön, han slår så hårdt mot strand
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

O, hade jag ett ögonpar
långt skarpare, än falken har,
en blick, som såg, ej stängd, ej skymd,
igenom höjd och djup och rymd,

ej pärlan, störst i havets skatt,
juvelen gömd i jordens natt,
ej guldets spår i klyftans vrå
mitt öga skulle söka då ;

min blick på hennes hjärta låg,
den falska flickan genomsåg,
den falska, som mig gäckar nu,
än stel och hård, än vek och ljuv.

Är köld kanske i hennes barm,
då hennes blick är blid och varm?
Är kärlek gömd i djupet där,
då hennes blick mest kulen är?

För bönens suck går himlen opp,
för sorgen själv har jorden hopp;
för mig det blev min kärleks lott
att tvivla och att tråna blott.

Bäst ängen stod i blomsterprakt/ De hvassa liar blänkte 
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Hur din kind är purpurröd!/ Tecknad står din skuld på pannan
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

O, kom åter! Skynda, skynda åter!
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Min köja har stått så månget år
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Ila jern, så varmt och snällt
öfver linnets hvita fält
hvarje skrynkla plåna ut
hvarje veck - i en minut! 

Roligt blir att lägga in
vackra, hvita tvätten min.
Något bättre dock jag vet,
men det är min hemlinghet: 

Att med gladt och trofast skick,
att med ljus och vänlig blick
plåna sorgens skrynkla snar
från en panna mild och klar: 

Vid min flickas sybord stilla/ Satt jag nyss, och såg med undran 
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Sakta, sakta lilla foten blyger,/ Liksom vinden snabb och tyst 
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Jag minnes dig, när mörker höljer jorden/ Och stjernor le
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Ack! i din inre, i din tysta verld/ Mig unna blott en enda blick! 
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

O! förlåt! Vredgas ej!
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —