3 Dikter

Song Cycle by Knut Håkanson (1887 - 1929)

1. En herde‑ och namnsdagsvisa  [sung text not yet checked]

Language: Swedish (Svenska) 
Säg mig, käraste, var du betar,
var du vilar med dina kid.
Ifrån höjderna dig jag letar
i den flyende dagens tid.
Kom, träd hit ifrån smultronvretar,
svalbärsmossar och hallonlid.

Vit är hjorden som stiger tvagen
ur den rinnande vattubäck,
ljus och leende tömmer dagen
över nejden sin vetesäck;
men min vän är som natt i hagen,
mörk och drömögd men ganska täck.

Är det busken på nyponkullen,
eller fläktar min flickas schal?
Är det får med den mjälla ullen
eller hardun i Glimmans dal?
Solen svänger den röda rullen,
garnet glindrar i högan sal. 

Sjunk, du sol framför andra solar,
sol som lyst min herdinnas dag!
Sköna afton som purpur spolar,
i ditt lågande hägn oss tag!
Höga visor jag saligt gnolar,
konung Salomo sjöng som jag.

Text Authorship:

See other settings of this text.

Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]

2. Hjärtstilla  [sung text not yet checked]

Language: Swedish (Svenska) 
Stilla och skumt är på heden,
dagsljus och dagssus dö hän.
Stjärnorna skönjas, och veden
lyser från murknande trän. 
Nu när jag uppstår ur rosornas rus
flyktad med sommarens vindar och ljus
          Hjärtstilla, 
          smärtstilla,
blommar du nu vid mitt hus?

Blänkande kornblixtar draga
eldspår på synrandens stig,
täljä att ovädren jaga
än, fast de tystnat för mih.
Åskor som skakat mitt lifs firmament,
sensommareldar som själen bränt.
          Hjärtstilla, 
          smärtstilla,
svalkar du sveden de tändt?

Lyssna, mitt hjärta! På heden
darrar en sista lidelsens ton,
tordönets väldiga reden
eka farväl från den nattblåa bron.
Stort var att leva i rosor och rus,
vandra i glöd som vid vådeldars ljus;
          höstblommor,
          tröstblommor,
armt är ert sånglösa sus.

Text Authorship:

See other settings of this text.

Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]

3. Mitt hjärta  [sung text not yet checked]

Language: Swedish (Svenska) 
Mitt hjärta är en stadig bälg 
av ekebarkat skinn. 
I trettiårig sökn och hälg 
den vacklat ut och in. 
Den suger in all världens lust, 
den andas ut all världens pust; 
håll ut, mitt goda bälgaspel, ty så är livets dust.

Mitt hjärta är ett gästfritt hus 
med fyra stora rum. 
Hvar sal är full av klang och brus, 
men en är stängd och stum. 
Nu dansen in, I jungfrur små, 
men, kära, bullren icke så: 
min käresta vill hvila i sin kammars tysta vrå.

Mitt hjärta är ett bandat fat 
med gammalt lagrat vin. 
Kom an och drick, hvar glad kamrat 
så vidt som solen skin, 
och prisa rörd och minnesgod 
hvart gästabud jag dig bestod, 
när sista droppen ritat rödt sitt streck i dödens flod.

Text Authorship:

Go to the general single-text view

Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
Total word count: 371