Hvi stirrar du med tårar, O själ, mot fästet opp? Hvi grönska jordens vårar För dig af fåfängt hopp? Som månen blek och dyster, I lifvets natt du står. Din längtan, arma syster, Din smärta jag förstår. I ljusets rymder buren, Förvist till skuggors kor. Den töckniga naturen Med saknad du bebor. Ej mognas af den solen, Som lyser dödens sfer, Ej knoppas under polen Den blomma, du begär. Der lifvets källa rinner, Der på kristalleberg En evig morgon brinner I yppig rosenfärg, Der vesterns milda ängel Kring Edens slätter far, Der vaggar blommans stängel Sin krona, hvit och klar. Mot andras sol hon myser, En praktfull heliant, Och kinden sakta lyser Af glädjens tårdemant. I ångan, som hon tömmer Vid näktergalars ljud, Den unga seraf drömmer Sig närmare till Gud. Och oskuld blomman heter. Ej smycka hennes blad De krigiska planeter, Som vakta solens stad. Gud sjelf ur luftens strider Den fromma till sig tog. I flydda gyllne tider Hon skönt kring jorden log. Från ljusets helga flockar, 0 själ, du bannlyst är, Tills i ambrosialockar Du blomman åter bär. Ej förr med verldars enhet Du sammansmälta kan, Än dess försvunna renhet, Din ros du återfann. Se, derför slår ditt hjerta Af evigt nya qval. Se, derför ryms din smärta Ej inom tidens dal. Oändligt hon sig breder I rymdens allhet ut. En stråle hon sig beder Af himlarnas beslut. Själ, lär att straffet lida, Sank hjessan fromt och bed! På himlastegen skrida Guds änglar upp och ned. Af blomman, som du saknar, De bilda dig en krans; Snart du ur drömmen vaknar I medfödd oskuldsglans. Der speglande kristallen Från andars Zion går, På veka nardusvallen Ditt öga upp du slår. Din bild ur källans vatten Då myser, skär och huld, Och sirligt blomsterskatten Bekransar hårens guld.
Sex Sånger
Song Cycle by Oscar Blom (1877 - 1930)
1. Andehviskning  [sung text not yet checked]
Language: Swedish (Svenska)
Text Authorship:
- by Erik Johan Stagnelius (1793 - 1823), "Andehviskning"
Go to the general single-text view
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]2. Grafven  [sung text not yet checked]
Language: Swedish (Svenska)
För grafven jag ej bäfvar: Så fridsam kullen är. Guds kärlek vänligt sväfvar I vestanfläktar der. Så lugnt i jordens sköte, Så gudatrygg, man bor; Och solens ljus i möte En verld ur natten gror. Ej mer af nöden smärtadt, Ej gäckadt mer af hopp, Det sönderslitna hjertat I blommor löses opp. Ur mullen fram de blicka Vid vestanvädrets sus, Och daggens tårar dricka Och le i dagens ljus. Så kroppen hos sin moder I stillhet slumra får; Men anden från sin broder Till fadren återgår. Med solens gyllne öga Kring rymderna han ser Och sväfvar från det höga I nya vårar ner. I gyllne morgonskyar Eteriskt han sig klär Och evigt sig förnyar, Densamma evigt är. Han verldar uppstå låter, Och härligt strålar allt Ur tusen speglar åter Hans skimrande gestalt.
Text Authorship:
- by Erik Johan Stagnelius (1793 - 1823), "Grafven"
See other settings of this text.
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]3. Morgonpsalm  [sung text not yet checked]
Language: Swedish (Svenska)
(Mel. Gamla Psalmb. n. 354: Den signade dag, som vi na hår se.) Sig gryningens silfver i rodnande glans Förbyter och östern betäcker, Och morgonen, prydd af sin himmelska krans, Sin hjessa ur vågorna räcker. Han fogeln till sänger och djuren till dans, Till andakt menniskan väcker. Se lärkan, som sväfvar i skyarnes höjd! Förtjusning lyfter dess vingar. Hon dricker den svalkande morgonens fröjd, Sin Skapares ära hon klingar. Är menskan den enda i skapelsen röjd, Den skapelsen tjusning ej bringar? O, minnoms den saliga morgonstund, Som nåd och fräsning oss tydde! Han tillog oss frid med sin rosenmund, Och villor och skräckbilder flydde; Ty räddaren nedsteg ur änglars förbund Och lagen för stoftlifvet tydde. Så skön öfver jorden en dag ej ler, Så länge dess låga ej räcker, Att blek han ej sjunker i vestern ner, Att natten dess fackla ej slåcker. Så lyckan oss fåfängt sitt solsken ter: Snart dödens natt oss betäcker. Som trälen längtar att ropad bli Af aftonens klockor till hvila, Så bidar en kristen sin stund att bli fri: Han gläds att timmarne ila. Mot honom förhoppningens stjernor i Den tysta skymningen smila.
Text Authorship:
- by Erik Johan Stagnelius (1793 - 1823), no title, appears in Psalmer, no. 6
Go to the general single-text view
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]4. Aftonfrid
Language: Swedish (Svenska)
Heliga aftonfrid
. . . . . . . . . .
— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —
5. Ett minne
Language: Swedish (Svenska)
Jag minns hur hennes namn
. . . . . . . . . .
— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —
6. Skogsvisa
Language: Swedish (Svenska)
Djupt inni skogens snår
. . . . . . . . . .
— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —
Total word count: 607