by Erik Johan Stagnelius (1793 - 1823)

För grafven jag ej bäfvar
Language: Swedish (Svenska) 
För grafven jag ej bäfvar: 
Så fridsam kullen är. 
Guds kärlek vänligt sväfvar 
I vestanfläktar der.
Så lugnt i jordens sköte,
Så gudatrygg, man bor;
Och solens ljus i möte 
En verld ur natten gror.

Ej mer af nöden smärtadt,
Ej gäckadt mer af hopp,
Det sönderslitna hjertat 
I blommor löses opp.
Ur mullen fram de blicka
Vid vestanvädrets sus,
Och daggens tårar dricka
Och le i dagens ljus.

Så kroppen hos sin moder 
I stillhet slumra får;
Men anden från sin broder
Till fadren återgår.
Med solens gyllne öga 
Kring rymderna han ser
Och sväfvar från det höga
I nya vårar ner.

I gyllne morgonskyar 
Eteriskt han sig klär
Och evigt sig förnyar,
Densamma evigt är. 
Han verldar uppstå låter,
Och härligt strålar allt
Ur tusen speglar åter 
Hans skimrande gestalt.

About the headline (FAQ)

Authorship:

Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):


Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]

This text was added to the website: 2010-04-06
Line count: 32
Word count: 132