Fyra ironiska visor till dikter av Gustav Fröding = 4 songs to the poems of Gustav Fröding

Och akten er för jäntor
Och deras falska blig,
Det är en falsker jäntas blig,
Som haver krossat mig,
Med blig har hon betagit mig,
Med blig har hon bedragit mig.

Hon bligade åt alla,
Hon bligade åt mig,
Hon lovade att följa mig
På livets tunga stig,
Men kom en ann och vinkade,
Hon neg och bleg och blinkade.

Hon neg och bleg åt alla
Och sade alltid ja,
Ty allesamman gossarna, 
Dem ville jäntan ha,
Må raggen ta allt nigande
Och blinkande och bligande!

Och nu så är vi gifta
Och nu så är hon min,
Var enda kväll går
Hon på dans med hjärtevännen sin,
Sen går hon hem och dänger mig,
Jag tror jag går och hänger mig.

— This text is not currently
in the database but will be added
as soon as we obtain it. —

Där gingo tre jäntor i solen
på vägen vid Lindane Le,
de svängde, de svepte med kjolen,
de trallade, alla de tre.

Och gingo i takt som soldater
och sedan så valsade de,
och "Udden är så later"
de trallade, alla de tre.

Men när som de kommo till kröken
av vägen vid Lindane Le,
de ropade alla: "Hör göken!"
sen skvätte och tystnade de.

Och tego så tyst som de döda
och rodnade, alla de tre.
Men varföre blevo de röda
och varföre tystnade de?

Jo!

Det stod tre studenter vid grinden,
och därför så tystnade de
och blevo så röda om kinden,
de trallande jäntorna tre.

Det stod tre studenter vid kröken
och flinade, alla de tre,
och härmde och skreko: "Hör göken!"
och alla så trallade de.

De svarte svarte Morhianer,
de gå med nakot ben
och böra ring i näsone
och göra mig stort men,
de svarte Afrikaner,
som kallas Morhianer.

Jag visade min luta
för desse svarte män
och sade: "Det är ljuvligit
att spela uppå den."
De togo den i handen
att gräva uti sanden.

Och sade: "Dårlig spade
de vite hava må."
Sen togo de min stövelknekt
och satte strängar på
och sade: "Du skall spela
på denna goda fela!"

De grävde med min luta
dess afrikanska grav.
Nu spelar jag på stövelknekt
och spelar ganska brav,
ty Celadon är vaner
vid svarte Morhianer.