Och akten er för jäntor
Och deras falska blig,
Det är en falsker jäntas blig,
Som haver krossat mig,
Med blig har hon betagit mig,
Med blig har hon bedragit mig.

Hon bligade åt alla,
Hon bligade åt mig,
Hon lovade att följa mig
På livets tunga stig,
Men kom en ann och vinkade,
Hon neg och bleg och blinkade.

Hon neg och bleg åt alla
Och sade alltid ja,
Ty allesamman gossarna, 
Dem ville jäntan ha,
Må raggen ta allt nigande
Och blinkande och bligande!

Och nu så är vi gifta
Och nu så är hon min,
Var enda kväll går
Hon på dans med hjärtevännen sin,
Sen går hon hem och dänger mig,
Jag tror jag går och hänger mig.