I skäraste morgongryning,
när dimmorna gå i rött,
har jag på en purpurdyning
vårdrömmarnas drottning mött.

Jag såg henne långsamt gunga
mot strandens förvuxna snår,
och långsamt skaka sitt tunga
och glänsande långa hår.

När talltrasten höjde i lunden
yrvaken sin första drill,
när vågorna väcktes i sunden,
så fanns hon ej längre till.

Det sägs om en dödlig, som möter
den översinnliga så,
att han uti livet stöter
på faror, varhälst han må gå.

Han bär dock inom sig sin fara,
och en, som har aldrig blir fri,
den farliga bilderskara,
som kallas för fantasi.