O, blåa nätter i vår ungdoms park,
med tusen minnens glans av varma tårar,
I vaknen upp, när tunga välluktkårar
i kvällen bölja över daggvåt mark.

O, blomma viskande om svunna vårar
med vällukt smekande och fin och stark,
Narciss, du vårens drömmande monark,
gör oss på nytt till drömmare och dårar!

Narciss, Narciss, hur skön din krona blänker
i guld och snö, hur röd passionen stänker
däri sin rand av runnet hjärteblod!

Lys vit i kvällen, låt din doft oss tjusa,
låt tusen minnens skära strängar susa,
Narciss, förnäma, levande klenod!