by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877)
Till Frigga
Language: Swedish (Svenska)
Mig ej lockar din skatt, Afrikas gyllne flod! Ej din perla jag sökt, strålande Ocean! Friggas hjerta mig lockar, Röjdt i tårade ögats dagg. O, hur ringa för mig vore en gränslös verld, Med dess solar af guld, med dess demanters sken, Mot den verld jag med henne Hänryckt gömmer i sluten famn. Hvad af stoftet hon lånt, vad hon af himlen har, Kan jag skilja det mer, än på vår sommarsky Hvad blott aftonen målar Eller morgonens blomsterhand? Tanke svindlar och syn, när i dess blick jag ser, Liksom såge jag ned i ett omätligt djup, Tills jag spritter ur dvalan Vid en kyss af dess purpurmund. Säg, hvar fostrades du, leende engel, säg! Tills du sänkte dig ned, och åt ditt rosentjäll Gaf gestalten af Frigga, Att försköna min vandring här. Mulnar banan ibland, skjuter ett törne fram, Suckar anden engång, tryckt af sin bojas ok, O, hur saligt att ila I den älskades armar då! Jorden smeker min fot, ljuv som en vårvind der, Lifvets fjettrande tyngd lätt som en bubbla käns, Och af svällande pulsar Vaggas själen till Gudars ro.
Confirmed with Johan Ludvig Runeberg, Samlade skrifter, Volumes 2-3, Örebro, N. M. Lindes Boktryckeri, 1852, pages 258-259.
Due to spelling reforms, this is how the text appears in Sibelius's song:
Mig ej lockar din skatt, Afrikas gyllne flod! Ej din pärla jag sökt, strålande Ocean! Friggas hjärta mig lockar, Röjt i tårade ögats dagg. O, hur ringa för mig vore en gränslös värld, Med dess solar af guld, med dess demanters sken, Mot den värld, jag med henne Hänryckt gömmer i sluten famn! Vad af stoftet hon lånt, vad hon av himlen har, Kan jag skilja det mer, än på vår sommarsky Vad blott aftonen målar Eller morgonens blomsterhand? Tanke svindlar och syn, när i dess blick jag ser, Liksom såge jag ned i ett omätligt djup, Tills jag spritter ur dvalan Vid en kyss af dess purpurmun. Säg, var fostrades du, leende ängel, säg! Tills du sänkte dig ned, och åt ditt rosentjäll Gav gestalten av Frigga, Att försköna min vandring här. Mulnar banan ibland, skjuter ett törne fram, Suckar anden engång, tryckt av sin bojas ok, O, hur saligt att ila I den älskades armar då! Jorden smeker min fot ljuv som en vårvind där Livets fjättrande tyngd lätt som en bubbla känns, Och av svällande pulsar Vaggas själen till Gudars ro.
Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Till Frigga", appears in Lyriska dikter I [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Jean Sibelius (1865 - 1957), "Till Frigga", op. 13 (Seitsemän yksinlaulua pianon säestyksellä Runebergin teksteihin = 7 sånger (Seven songs)) no. 6 (1892), first performed 1892 [sung text checked 1 time]
Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):
- ENG English (Emily Ezust) , "To Frigga", copyright © 2019
- FIN Finnish (Suomi) (Erkki Pullinen) , "Friggalle", copyright © 2010, (re)printed on this website with kind permission
- FRE French (Français) (Guy Laffaille) , "À Frigga", copyright © 2009, (re)printed on this website with kind permission
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website between May 1995 and September 2003.
Line count: 28
Word count: 184