by Jørgen Engebretsen Moe (1813 - 1882)
Translation by Wilhelm Peterson-Berger (1867 - 1942)
Det lysned i Skoven, da ilede jeg frem
Language: Norwegian (Bokmål)
Det lysned i Skoven, da [ilede]1 jeg frem, Snart stod jeg, hvor Bakkestupet skraaned. Jeg saa den vide Bygd, jeg saa mit kjære Hjem, Jeg saa, hvor de fjerne Aaser blaaned. Jeg saa de brede Fjorde, der skar sig ind i Bugt, Og Elven saa jeg blinke og krumme sig saa smukt -- Jeg længtes til de sollyse Sletter. Og dog var det atter, som den sukkende Li Vilde blidelig holde mig tilbage, -- Som om den bag mig hvisked: Forlader du min Sti, For ned i Folkevrimmelen at drage? Ak, Skoven og Fjeldvandet havde i mit Sind For første Gang suset sin Vemodstanke ind -- Og siden jeg glemmer den vel aldrig. Thi ofte, naar jeg gaar i den myldrende By, I de bonede, skinnende Sale, Den samme Hvisken lyder saa bønlig, saa bly Fjernt henne fra min Barndoms grønne Dale. Da griber mig en Længsel til Skov og til Fjeld, Jeg hører atter Bjælder og Lurlok ved Kveld Og sus gjennem sjæggede Graner.
About the headline (FAQ)
View original text (without footnotes)Found in Samlede skrifter, Volume 1, Kristiania: Forlagt af Alb. Cammermeyer, 1877, pp. 37-8
1 Kjerulf: "ilte"
Authorship:
- by Jørgen Engebretsen Moe (1813 - 1882), no title, appears in Sæterreise, no. 5 [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Halfdan Kjerulf (1815 - 1868), "Hjemad", op. 6 (Otte norske viser) no. 8 (1843-59), published 1859 [ voice and piano ] [sung text checked 1 time]
Settings in other languages, adaptations, or excerpts:
- Also set in Swedish (Svenska), a translation by Wilhelm Peterson-Berger (1867 - 1942) ; composed by Wilhelm Peterson-Berger.
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2012-06-18
Line count: 21
Word count: 162
Hemlängtan
Language: Swedish (Svenska)  after the Norwegian (Bokmål)
Ur glesnande skogen jag ilade fram snart stod jag där fjället ned sig sänkte och fjärran drog min blick mot bergens blåa kam, därunder de klara sjöar blänkte och nedanför i dalen mitt kära hem jag såg och älfven, som på slätten i silfverbukter låg. Till solbeglänsta bygder stod min längtan. Men åter det var som om den grönskande lid tycktes susa så bedjande och klaga, som om den till mig hviskat: "Hvi lemnar du min frid blott för att ned i mänskovimlet draga?" Ack, skogen och fjället de hade i mitt sinn för första gången sjungit sin vemodstanke in och sedan jag glömmer dem väl aldrig. Ty ofta när i myllrande städer jag går och i praktfulla, skinande salar densamma blyga hviskningen fram till mig når långt fjärran från min barndoms gröna dalar. Då griper mig en trånad till skog och fjäll, då hör jag åter locklåt och klockor i kväll och sus emellan mossiga granar.
Authorship:
- by Wilhelm Peterson-Berger (1867 - 1942)
Based on:
- a text in Norwegian (Bokmål) by Jørgen Engebretsen Moe (1813 - 1882), no title, appears in Sæterreise, no. 5
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Wilhelm Peterson-Berger (1867 - 1942), "Hemlängtan", op. 9 (Tvenne sånger) no. 1 (1895) [ voice and piano ] [sung text checked 1 time]
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2022-10-14
Line count: 21
Word count: 157