Fem sånger till dikter av Bo Bergman

Stjärnöga, du som jag mött
långt i försvunna tider,
nu är det kvälldags,
och trött min ungdom till vila skrider.
Irrbloss, som världen har tänt,
slockna så lätt i världen.
Stjärnöga, mycket har hänt,
sedan vi skildes på färden.
Villsam är vägen som går fram
genom mörka länder.
Stjärnöga, stjärnöga,
når jag aldrig mer dina händer?
Tag mina händer
och led mig in i ditt ljusa rike.
Stjärnöga, giv mig din fred
och låt mig varda din like.

Text Authorship:

• by Bo Bergman (1869 - 1967)

See other settings of this text.

Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):

• ENG English (Marc Moreau) , "Star-eye", copyright © 2005, (re)printed on this website with kind permission
• FRE French (Français) (Marc Moreau) , "Oeil-étoilé", copyright © 2005, (re)printed on this website with kind permission

Please note: this text, provided here for educational and research use, is in the public domain in Canada and the U.S., but it may still be copyright in other legal jurisdictions. The LiederNet Archive makes no guarantee that the above text is public domain in your country. Please consult your country's copyright statutes or a qualified IP attorney to verify whether a certain text is in the public domain in your country or if downloading or distributing a copy constitutes fair use. The LiederNet Archive assumes no legal responsibility or liability for the copyright compliance of third parties.

Researcher for this page: Marc Moreau

I dag har jag sett din första rynka
som rispad med nål i ögats vrå,
och dina kära hander ha tagit
från min tinning ett grånat strå,
 
där vi sutto vid det öppna fönstret
och tänkte på en gammal sak,
medan aftonrodnan låg stilla
över småstadens täppor och tak.
 
En klocka ringde borta i grönskan,
och kvällen var djup och allvarsam,
och över kyrkogården kom långsamt
en skara flickor gatan fram.
 
De hade vita blommor i håret
och psalmbok och näsduk I hand,
deras långa klänningar slogo,
då blasten tog dem ibland.
 
På bleka kinder stod ännu gråten
och läpparna läste en bön,
men i ögonen speglades världen,
och världen var stor och skön.
 
Och femtonårsdrömmarna lyfte
mot skogens rökiga rand.
Där det strimmade blankt efter solen
låg livets förlovade land.
 
Men vi sutto vid öppna fönstret,
din panna var sorgsen och sänkt,
och jag kysste ditt finger och sade,
att ingenting blir som man tänkt.

Text Authorship:

• by Bo Bergman (1869 - 1967)

Go to the general single-text view

Please note: this text, provided here for educational and research use, is in the public domain in Canada and the U.S., but it may still be copyright in other legal jurisdictions. The LiederNet Archive makes no guarantee that the above text is public domain in your country. Please consult your country's copyright statutes or a qualified IP attorney to verify whether a certain text is in the public domain in your country or if downloading or distributing a copy constitutes fair use. The LiederNet Archive assumes no legal responsibility or liability for the copyright compliance of third parties.

Researcher for this page: Ferdinando Albeggiani

Det är inte roligt att stå
och bulta längre Katinka.
Månen lyser och världen gå,
och de frusna stjärnorna blinka.
Min knoge är rod, min näsa blå.
Seså, lyft nu på dörrens klinka.
Glänta på dörrn och låt mig få
tak över huvudet, din slinka.
Du skall duka ett bord med små
förgyllda koppar som vinka,
öl och brännvin och ost för två
och så en fet och rykande skinka.

Text Authorship:

• by Bo Bergman (1869 - 1967)

Go to the general single-text view

Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):

• ENG English (Marc Moreau) , "The Old Dutchman", copyright © 2005, (re)printed on this website with kind permission
• FRE French (Français) (Marc Moreau) , "Le vieux hollandais", copyright © 2005, (re)printed on this website with kind permission

Please note: this text, provided here for educational and research use, is in the public domain in Canada and the U.S., but it may still be copyright in other legal jurisdictions. The LiederNet Archive makes no guarantee that the above text is public domain in your country. Please consult your country's copyright statutes or a qualified IP attorney to verify whether a certain text is in the public domain in your country or if downloading or distributing a copy constitutes fair use. The LiederNet Archive assumes no legal responsibility or liability for the copyright compliance of third parties.

Researcher for this page: Marc Moreau

Nu badar allt i nattens silverljus.
Med stängda luckor drömma vita hus
vid vägarna där ingen färdas.
 
Ur valvet under parkens gamla träd
en fågel lockar späd
på något hjärta som förhärdas.
 
Det går en dans I vitt på sjö och äng,
och vinden vilar i en rosensäng
och skuggan på sin bädd i snåren.
 
Men innerst i en dold och daggig vrå
står Puck och lurar på
en månglimt som har tappat spåren.

Text Authorship:

• by Bo Bergman (1869 - 1967), "Månsken"

Go to the general single-text view

Please note: this text, provided here for educational and research use, is in the public domain in Canada and the U.S., but it may still be copyright in other legal jurisdictions. The LiederNet Archive makes no guarantee that the above text is public domain in your country. Please consult your country's copyright statutes or a qualified IP attorney to verify whether a certain text is in the public domain in your country or if downloading or distributing a copy constitutes fair use. The LiederNet Archive assumes no legal responsibility or liability for the copyright compliance of third parties.

Researcher for this page: Ferdinando Albeggiani

Vattnet rörs och vinden spelar,
vind och vatten ta varann.
Bakom skogens glesa dungar
gula rågen gungar
av och an.
Det är bara du som felar.
Hjärtat saktar sina slag.
Jag hör svag musik som spelar
mig till sömns i dag.

Molnen glida lätt som vita
svanar över himlens sjö,
men de tiga där de fara,
svanar sjunga bara
när de dö.
Ont och tungt har jag fått slita,
det är tungt på tiggarstig.
Jag vill fara med de vita
svanarna till dig.

Text Authorship:

• by Bo Bergman (1869 - 1967), "Adagio", appears in Marionetterna

See other settings of this text.

Please note: this text, provided here for educational and research use, is in the public domain in Canada and the U.S., but it may still be copyright in other legal jurisdictions. The LiederNet Archive makes no guarantee that the above text is public domain in your country. Please consult your country's copyright statutes or a qualified IP attorney to verify whether a certain text is in the public domain in your country or if downloading or distributing a copy constitutes fair use. The LiederNet Archive assumes no legal responsibility or liability for the copyright compliance of third parties.

Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]