Skönt är när grönskan sänder 
smekande välluktsrus, 
träden med fulla händer 
svalka strö ut och sus, 
springbrunnar pärlbestänka 
palmer som kronan sänka, 
kring minareter blänka 
svanor i kvällssolsljus.

Skönt är på bädd av mossa 
sjunga en spansk ballad, 
låta små systrar frossa 
av melodiers bad. 
Ack, ty en syskonskara, 
dömd att min livvakt vara, 
ler då och skämtar bara, 
dansande, yr och glad.

Skönast är dock när natten 
ensam i rymden rår, 
drömma vid havets vatten, 
vatten som fjärran går, 
drömma om andra stranden, 
när upp mot himlaranden 
månen med vita handen 
silversolfjädern slår.