4 Sånger , opus 19

Vinden blåser opp i hast, 
Segel fylla stång och mast, 
Skeppet styr till fjerran länder, 
Gud vet, när det återvänder! 

Du, som far der, äger du 
Någon blick för mig ännu? 
O, jag såg dig än, kanhända, 
Om min gråt blott toge ända. 

Vore jag, hvad fogeln är, 
Vingad, såsom måsen der, 
Följde jag dig glad på färden 
Till den obekanta verlden! 

Kom beständigt, dit du kom, 
Vände, när du vände om, 
Spelte med min lätta vinge, 
Och din blick i flygten finge. 

Men den arma flickans lott 
Är att fläkta afsked blott, 
Med en tårfull duk i handen, 
Vinglös lemnad qvar på stranden. 

Långt ifrån att följa få, 
Måste jag tillbaka gå, 
Innan qvällen komma hunnit, 
Innan seglet än försvunnit; 

Måste jaga ur mitt bröst 
Saknaden, som är min tröst, 
Torka väl från kinden tåren, 
Att min mor ej märker spåren.

Vind, som mig smeker och lämnar,
säg, vart din kosa du ämnar,
skyndande, flyktig och snar,
säg mig, var hamnar du, - var?

Bölja, som gungar min julle,
skulle jag följa dig, - skulle
årorna lyda ditt drag,
svara, var hamnade jag?

Tankar, otaliga tankar,
sägen, var kasten I ankar?
Barn av en ädlare värld,
ges det ett mål för er färd?

Vyss! vyss!
Mamma sjunger och barnet lyss.
Perlan ligger i blommans barm
Barnet hvilar på mammas arm.
Akta lilla ärla!
Spill ej blommans perla,
Stilla katt och tyst du hund,
Barnet sofva vill en stund.

Vyss! vyss!
Barnet tystnar vid mammas kyss,
Blomman sluter sin knopp igen
Barnet gör så med ögonen.
Tittar skälmen åter?
Snäll som dock ej gråter!
Liten vill i vaggan ner
Mamma der på honom ser.

Vyss! vyss!
Mamma sjunger och barnet lyss,
Fågeln ligger så trygg i bo.
Liten får i sin vagga ro.
Bryr sig ej om påfven
Eller kejsar-hofven
Under mammas hand och sång
Går hans verld sin tysta gång.

Vyss! vyss!
Sakta, barnet har somnat nyss!
Ack hvad sofver der, än i knopp?
Blinda lustar, bedragna hopp
Göms en mask der redan.
Som der herskar sedan,
Fläckar blomma, frukten stör
Sorg af all min glädje gör?

Vyss! vyss!
Barnet sofver och manna lyss
Ingen skall dig förderfva här
Moderhjertat är dig så när.
Snart får fågeln vingar
Fjerran från mig svingar,
Veg jag, hvart han flyger ut
Hvar han hamna skall tillslut?

Vyss! vyss!
Sof och vakna vid mammas kyss.
Sorglös sofve din oskuld än.
Moderögat är öfver den.
Engång när du vaknar
Och dess omsorg saknar
Blicka då med tro och hopp
Mot ett faderöga opp!

Alla känna fröjd och smärta,
Fast ej alla det förklara;
Hvarje flicka har ett hjerta,
Fast hon låtsar utan vara.

För de nöjen, Gudar skicka,
Kan sig ingen dödlig akta;
Kyssar älskar hvarje flicka,
Fast hon låtsar dem förakta.

Yngling älska, brinn och låga,
Och med köld skall du belönas,
Men ett liknöjdt steg blott våga
Och ditt qval skall bli din skönas;

Och dess fåfängt dolda smärta
Skall i min, i röst förklara:
"Hvarje flicka har ett hjerta,
Fast hon låtsar utan vara."

Fordra tusen kyssar, alla
Skall med hyckladt tvang hon unna;
Fordra ingen -- och den kalla
Skall ej en försaka kunna;

Skall ur tårar ofta blicka,
Skall i suckar hviska sakta:
"Kyssar älskar hvarje flicka,
Fast hon låtsar dem förakta."