Viisi laulua mieskuorolle a cappella , opus 84

Skön fager, I sen, hur de blomster och blader,
Skön jungfru, de liljor så ljuvliga stå,
Och göken han galer, nöjder och glader!
"Herr Lager, herr Lager, I låten mig gå!"

De björkar de luta sig samman vid stranden,
Skön jungfru, oss lyster att lustvandra där,
 ...  fager och finer, I räcken mig handen!
"Herr Lager, I gören er intet besvär!"

Ett gyldene skrin har jag ärvt af min moder,
Det skolen I äga, skön fager och fin!
"Herr Lager, herr Lager, I ären för goder,
Jag aktar ej guld eller gyldene skrin!"

Så gå, vart I vill, och så drag vart Er lyster!
"Herr Lager, herr Lager, I ären mig kär!"
Då susade skogen och göken blef tyster,
 ...  ljuvligen doftade blommor och bär.

Men nu stå de björkar af kvällsdagg begjutna
Och skamröd är solen som blod eller vin.
Pä ängen vid än hänga liljorna brutna,
Vid äbrädden gräter skön fager och fin.

Hur långt oss än vägarna förde
Mot högbergens eviga is
Med alpglöd i tindrande fjärran
Och dödsköld i kvällarnas bris,
Hur långt våra ögon än sågo
Mot ändlösa perspektiv,
I nätternas svaghet vi drömde ibland
Om vårt hänsvunna liv.

Om tider av tro och av löften,
Av längtan och jubel och rus,
Om tider, då tonerna lekte
I sammanstörtande hus.
I lägret på högslättens branter
Vi längta ännu ibland
Med bitter trånad i själen
Till livets förlorade land.

Och långt ifrån höjdernas kyla
Och långt ifrån vindpiskad hed
Vi låta blickarna ila
Mot de fjärran dalarna ned
Och låta dem länge dröja
Vid lunder och rosen snår
Med hemligt ve innan färden
'nyo mot gletschern går.

Djupt i det djupa 
seklerna stupa, 
åldrama sofva,
Hör hur den dofva 
sorlande sången
Går från en ålder 
i djupet förgången,
Hör hur det strömmar, 
hör hur de brusa,
Mörka och ljusa, 
vemodets minnen,
Från skönare tider, 
starkare strider,
Hör hur det klagar 
manligt och vekt om de fagrare dagar,
Kampen var högsint och hård.

Hög rider fursten 
i guldstickad sadel,
Stolt rider adel 
fursten i spåren 
fram genom våren
Susande lummig i heliga ekar, 
Segern är vunnen,
Folket går ringdans 
i högtidens lekar,
Gul vaggar säden 
långt bakom träden
Skymtar den gästfrie 
jarlens gård.

Evige Eros, eldens gud,
Ännu jag älskar din stämmas ljud.
Länge för dig jag lefde och led,
Lifsvägen lutar långsamt ned.

Evige stjärnors blinkande brand,
Längtans förlofvade fjärran land,
lågande syners lysande bloss,
Endast du, Eros, tänder för oss.

Lycka och smärta, lede och lust,
Allt var din gåfva från fjärran kust.
Diktens och drömmens dårande glöd,
Allt var en skänk af ditt öfverflöd.

Nu blåser havets friska vind ifrån sydväst
Och smeker ljuvligt sjömans kind av alla vindar
bäst!
Till havs, till storms, du djärva jakt,
Till storms, till havs, var man på vakt,
Till havs!

På endlös led är livet fritt, ej trives tvång,
När havet sjunger, grönt och vitt, sin höga
frihetssång
Till havs, till storms, du djärva jakt,
Till storms, till havs, var man på vakt,
Till havs!

Sväll härligt, sköna segel, sväll i vindens dust,
Flyg fram med fröjd mot vågens fjäll i stundens
högsta lust!
Till havs, till storms, du djärva jakt,
Till storms, till havs, var man på vakt,
Till havs!