Fyra Tagore-sånger = Four Tagore songs

Skyar hopas på skyar och det mörknar.
O kärlek, varför måste jag vänta
invid dörren ensam och allena?

Under den bullrande tiden för dagens möda
går jag bland mängden;
men uti dessa dunkla ensamma stunder
hoppas jag blott på dig.

När du icke visar dig mer
när du lämnar mig allen
då vet jag ej, hur jag det långa,
långa regnets stunder fördriva skall.

Jag stirrar dit bort mot ljuset på himlen
och min själ vandrar klagande
med viddens rastlösa vind.

Hand slutes i hand
och öga blickar i öga;
så börjar sagan om vårt hjärta.
Det är en månljus natt i mars;
myrtens milda doft är i luften;
min flöjt ligger glömd på marken
och din blomsterkrans har ej blivit fördig.
Denna kärlek mellan dig och mig,
är enkel som en sång.

O värld, jag har plockat dina blomster.
Jag har tryckt dem till mitt hjärta
och törnerna stungo mig.
Då dagen försvann och det mörknade,
fann jag att blomstren voro vissnade,
men smärtan, smärtan satt kvar.
O värld, du får nya blomster med doftoch prakt.
Men för mig är blomsterplockningens tid till ända,
och i den långa natten har jag inga rosor,
men smärtan, smärtan är ensam kvar!

Sinä päivänä, jolloin kuolemme 
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

På den allvarsdag, då när döden,
på dörren varder klappande
vad skall du honom bjuda då?
O jag vill ställa framför min gästvän
min levnads bräddfullt rika, överfyllda bägare,
Och aldrig skall han gå
med tomma händer hädan ifrån min dörr.
Höstdagens arbete,
sommarnätternas ljuvliga vin
allt vad jag har skördat eller samlat med möda,
vill jag ställa för min gästvän döden,
då han nalkas mig omsider,
då döden på dörren vardar klappande.