Svensk folkmusik satt för piano, häfte 1. Folkvisor

Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord! Du tysta, du glädjerika, sköna!
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land!
Du krona [för]1 Svea rikes länder!
Ja, om jag komme mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändå återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar.

Ja, när du en gång skall bort och gifta dig, min vän,
då skall du till Värmeland fara;
där finnes nog Guds gåvor med flickor kvar igen,
och alla ä´ de präktiga och rara.
Men friar du där, så var munter och glad!
Ty muntra gossar vilja Värmlandsflickorna ha;
de sorgsna - dem ge de på båten.

Och Värmelandsgossen, han är så stolt och glad,
han fruktar för intet uti världen.
När Konungen bjuder, då drager han åstad,
bland kulor och blixtrande svärden.
Ja! Vore det Ryssar till tusendetal,
han ej dem alla fruktar, han vill ej annat val,
än dö eller segra med ära.

Och skulle han ej strida med glädje och med mod,
och livet sitt våga, det unga?
Där hemma sitter moder och beder för hans blod,
med Bruden, den älskade, unga,
en Värmelandsflicka, så huld och så skön!
För Kung och Land han strider, och hon skall bli hans lön,
Ho kan honom då övervinna?

Mandom mod och morska män 
finns i gamla Sver'ge än, 
Kraft i arm och mod i barm, 
ungdomsvarm i bardalarm. 
Ögon blå då och då le i blomsterdalar där! 

Nord, du jordens jättelem, 
Nord, du milda hjärtans hem. 

Toner än från forna dar ljuda där i skog och dal, 
Vilda som en storm på haf, milda, som en tår på grav.
Lyssnen då, vänner, på hemländsk hundraårig sang! 

Lyssnen, älsken, lären den, sjungen, 
sjung den själfva se'n.

Om sommaren sköna, när marken hon gläds 
vid Dala två älvarna vida 
från Tunaå strand till Gagnefmäns näs 
hur fagert att ro och att rida! 
Gud glädje och styrke de män, som där bo, 
ja, Gud glädje och styrke de män, som där bo, 
vid älvom, på berg och i Dalom. 

Där hörs en förnöjelig näktergalssång, 
och djuren i lunderna gånga, 
vid Åhl utmed land, på sjö och på strand 
om vårtiden leka så många. 
Gud glädje och styrke de män, som där bo, 
ja, Gud glädje och styrke de män, som där bo, 
vid älvom, på berg och i Dalom. 

Vid Leksand där möter man Siljanom, 
den sjö sig så vida utsprider 
i fyra de delar, som löpa runt om, 
men österut Rättviken vrider. 
Gud glädje och styrke de män, som där bo, 
ja, Gud glädje och styrke de män, som där bo, 
vid älvom, på berg och i Dalom. 

Från Venjan och Orsa till Älvenes dal 
och så över bergen till Särna, 
där älgar och renar till tusendetal 
i skogarna vistas så gärna. 
Gud glädje och styrke de män, som där bo, 
ja, Gud glädje och styrke de män, som där bo, 
vid älvom, på berg och i Dalom. 

Så äro belägne till vatten och land 
de skönaste Dalar i Svea. 
Besökte den orten helst vilken som kan, 
så får han erfara långt mera. 
Gud glädje och styrke de män, som där bo, 
ja, Gud glädje och styrke de män, som där bo, 
vid älvom, på berg och i Dalom.
 
I Dalarna bodde, i Dalarna bor 
bland armod än trohet och ära: 
ett släkte, som håller den ed, som det svor, 
och pilar i vapnet ses bära. 
Det blandat med bark icke sällan sit bröd, 
men mäktiga herrar dock funno sit stöd 
hos fattiga männer i Dalom.

Allt under himmelens fäste där sitta stjärnor små
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Kristallen den fina som solen månd' skina, som stjärnorna blänka i skyn!
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Som stjärnan uppå himmelen så klar, 
hon längtar till sitt rum, 
så längtar jag till dig, min lilla vän 
var timma och var stund. 

Var timma är som en månad lång 
en månad som ett år 
så längtar jag till dig, min lilla vän, 
fast jag dig aldrig får. 

Tänker du, att jag förlorader är, fast jag din gunst ej har?
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Glädjens blomster i jordens mull,
  ack, visst aldrig gro!
Kärlek själv ju försåtlig är
  för ditt hjärtas ro.
Men där ovan, för hopp och tro,
  blomstra de evigt friska.
Hör du ei hur andar ljuvt
  om dem till hjärtat viska?

Och hör du lilla Dora, vill du gifta dig i år?
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Jag ser uppå dina ögon, att du har en annan kär
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Till Österland vill jag fara, där bor allra kärestan min
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Det står ett ljus i Österland, det lyser som en stjärna
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Jag gick mig ut en aftonstund, jag gick mig ner till stranden
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Och minns du hvad du lofvade, och minns du hvad du sade, när som vi sutto under himmelen den blå?
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Djupt i hafvet på demantehällen
Näcken hvilar i grönan sal.
Nattens tärnor spänna mörka pällen
öfver skog, öfver berg och dal.
Kvällen härlig står i svartan högtidsskrud;
när och fjärran ej en susning,
intet ljud stör det lugn öfver nejden rår,
när hafvets kung ur gyllne borgen går.
 
Ägirs döttrar honom sakteliga
gunga fram på den klara sjö.
Harpans ljud de gå så sorgerlia,
söka fjärran en våg att dö.
Fast hans öga står åt dunkla himmelen:
ingen stjärna bådar nattens drottning än.
Fröja smyckar sitt gyllne hår,
och Näcken så sin sorg på harpan slår.
 
Nattens tärnor, klara stjärnor alla,
gå till dans i den stilla kväll,
när de skära silfvertoner skalla
öfver stranden från häll till häll.
Men, när blodig dagens drott i östern står,
bleknande och rädd den lilla stjärnan går;
sorgligt afsked hon blickar ner,
och gyllne harpan klingar icke mer.

Över dvaljs du, klaraste bland stjärnor,
i den blånande skymningsstund?
Du, som fordom en bland jordens tärnor,
var min brud uti havets grund.
Och när hjärtat brann vid mina ömma slag,
Smög så blyg, så skön de tjusande behag
mot mon barm i den svala flod,
och gyllne harpan stum på vågan stod.

Och liten Karin tjente/ På unga kungens gård
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Och Jungfrun gick åt källan, hon skulle hämta vann; och Jungfrun gick åt källan, hon skulle hämta vann
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Konungen han vaknade, i höganloft låg: "Hvem är det, som på min gullharpa slår?"
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Och jungfrun hon skulle sig åt ottesången gå
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Per Svinaherde satte sig på tufvan och sang: Kom falleralle lalalalalej, lalalalej, lalalalej, falalej
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Det bodde en konung allt under en ö, han hade en dotter så fager och så fin, den sorgen gror aldrig
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —