by Carl S. Michael Bellman (1740 - 1795)
Translation by Adolf Wilhelm Ernst von Winterfeld (1824 - 1888)
Aftonkväde
Language: Swedish (Svenska)
Träd fram, du nattens gud, att solens lågor dämpa,
bjud stjärnan på din sky mot aftonrodnan kämpa,
gör ljumma böljan kall,
slut ögats förlåt till, kom lindra kval och krämpa
och blodets heta svall.
Ditt täcke gömmer allt, betraktom Floras gårdar;
här skönsta höjder fly, där mörka griftevårdar
på svarta kullar stå.
Och, under uvars gråt, mullvador, ormar, mårdar
ur sina kamrar gå.
Vid källan allt är tyst, knappt rör sig minsta myra,
när mot dess klara djup Timantes i sin yra
bespeglar månans klot.
På grenen av en alm Alexis hängt sin lyra,
och slumrat vid dess fot.
Det späda vattensorl, som ned i mossan spelar
och uti rännlars språng kring fältet sig fördelar,
gör ögats sömn så söt,
att döden liksom känns var droppa blod förstela,
i själva hälsans sköt.
En ljum och kylig blåst emellan löven susar,
och under trädens rusk den mörkblå böljan krusar,
kring roddarns blanka år.
Mot klippan, vid ett plump, dit strömmen inåt frusar,
den glupska gäddan slår.
[ ... ]
Kring nattens majestät sig allt i dvala sänker,
mot rodnan av ett moln en åldrig urna blänker
uppå en ättehög.
Bland drakar där på gods, bland gyllne bloss och skänker,
sig Plutos skugga smög.
Nu råder nattens frid, och ögat vill sig sluta,
lägg bort din pipa, Pan! Alexis, tag din luta,
och sjung i skogens valv!
Cykloper, fauner, tyst! Hålt, gastar, opp att tjuta
vid storm och jordeskalv.
Bjud Eol vid ditt spel, att vädrens ras förvilla,
bjud tystnad upp i skyn, bjud Neptun sitta stilla
på sina mörka grund.
Befall att klippans spets må tysta floder spilla
på denna dyra stund.
Tillåt najaden ej vid stranden sig få löja,
bryt den tritonens arm, som brottas om dess slöja
och grumlar flod och älv.
Må sunnanvädret ej den minsta ilning röja;
Apollo spelar själv.
Arachne, fäll din nål och lät din ränning stanna;
kan du ditt ömma bröst mot lutans våld bemanna?
Nej, lyssna vid hans slag.
Vulcan, lägg släggan ner, håll handen för din panna.
Men nu - nu somnar jag.
Text Authorship:
- by Carl S. Michael Bellman (1740 - 1795), "Aftonkväde", appears in Fredmans sånger , no. 32
Go to the general single-text view
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2015-10-05
Line count: 75
Word count: 501
Abend‑Lied (Lied Nr. IV) See original
Language: German (Deutsch)  after the Swedish (Svenska)
Tritt vor Du Gott der Nacht, der Sonne Strahl zu brechen,
Und laß der Sterne Heer die Abendröthe schwachen;
Das laue Meer kühl' ab.
Der Menschheit sende Schlaf und lind're ihr Gebrechen
Mit Deinem Zauberstab.
Dein dunkler Schleier fällt, senkt sich auf Flora's Prangen;
Dort sieht man welke Kränz' an schwarzen Kreuzen hangen,
Die auf dem Hügel steh'n.
Der scheue Uhu klagt; Maulwürfe, Marder, Schlangen
Aus ihren Kammern geh'n.
Am Quell ist Alles still; kein Vogel wagt zu singen,
Kein Lüftchen durch das Laub des stillen Wald's zu dringen;
Der bleiche Mond nur wacht;
Mit ihm die Sternelein, die auf des Aethers Schwingen
Durchzieh'n die stille Nacht.
Des Wassers leiser Ton, das durch das Moos hinfließet,
Mit sanftem Murmeln sich hinab in's Thal ergießet,
Thut unserm Ohr so wohl,
Daß Nacht den Sinn umfängt, das müde Aug' sich schließet
Und sagt dem Tag: Leb' wohl! --
Ein leises Säuseln nun die Bäume sanft erschüttert;
Das abgefall'ne Laub im klaren Wasser zittert
Deß Ruhe es gestört.
Dort in der kleinen Bucht, von Bäumen rings umgittert,
Man Fische plätschern hört.
...
Nun vor dem Gott der Nacht in Schlummer Alles sinket;
Auf jenem Hünengrab dort eine Urne blinket,
Still trauernd, feierlich.
Durch bleiche Gräber, die der Mond noch bleicher schminket,
Schleicht Plutos Schatten sich.
Die müde Erde schläft. O möge Nichts sie stören!
Leg' fort die Pfeife Pan! Die Laute will ich hören,
Sie spiel' das Wiegenlied.
Cyclopen, Faune, still! Weckt nicht die müden Föhren,
Wenn ihr vorüber zieht.
Entsende Aeolos, als Boten Deine Winde,
Ermahn' Neptun zur Ruh, lull' ihn in Schlaf geschwinde
Auf tiefem Meeresgrund.
Die Fluth tret' leise auf; die Luft sei warm und linde
In dieser Weihestund! --
Najaden sollen nicht im Wellenbade lärmen,
Tritonen lüstern nicht den Badeplatz umschwärmen
Neugierig, toll und voll.
Die Götterruhe soll das ganze All erwärmen.
O hört, es spielt Apoll! --
Ariadne höre auf, laß ruh'n die fleiß'gen Hände,
Daß sich Dein ganzes Sein dem Göttersang zuwende
Und drin versenke sich.
Vulcan, den Hammer fort! Lösch auf dem Heerd die Brände --
Doch nun -- nun schlaf' auch ich!
Composition:
- Set to music by Klaus Miehling (b. 1963), "Abend-Lied (Lied Nr. IV)", op. 242 no. 4 (2015), stanzas 1-5,11-15 [ alto, basso continuo ], from Sechs Lieder nach Carl Michael Bellman aus Fredman's Gesängen in der Übersetzung von Adolf von Winterfeld für Alt und B.c., Soloinstrument ad libitum, no.
Text Authorship:
- by Adolf Wilhelm Ernst von Winterfeld (1824 - 1888), "[Lied Nr. IV]. Abend-Lied"
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Carl S. Michael Bellman (1740 - 1795), "Aftonkväde", appears in Fredmans sånger , no. 32
Go to the general single-text view
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2015-10-05
Line count: 75
Word count: 516