Himlars rymd sin konung ärar,
    himlars härar 
prisa den, dem väsen gett;
fästet skaparns namn förkunnar,
    stjärnemunnar 
sjunga utan vila det.

Dagen spegla vill för dagen
    anletsdragen 
av den sol, som evig är;
matt, som var, åt natt, som bliver,
    budskap giver, 
att den Högste spiran bär.

Var ett språk förnims och höres,
    tunga röres, 
var ett ord kan talas här,
var en suck, ett ljud kan höjas,
    stämma böjas, 
allt om Herran vittne bär.

Allting skapat lyder Herran,
    när och fjärran, 
i hans vilja röres allt.
Skåda dagens kongungs bana,
    se och spana, 
går han ej, som Gud befallt?

Som en brudgum fram han träder,
    ler och gläder, 
tröttnar och till vila går;
nästa dag han syns med samma
    väg och flamma 
som för tusen, tusen år.

Vill du livets visdom finna,
    vill du vinna 
för ditt hjärta frid och tröst,
lyft mot Herran i det höga
    upp ditt öga, 
se hans verk och hör hans röst!

Herrans lagar rubbas icke;
    vart vi blicka, 
se vi, hur de fasta stå.
Herrans vittnesbörd ock lika
    kan ej svika; 
vis är den, som bor därpå.

Herrans bud, de äro klara,
    uppenbara 
och upplysa ögonen;
Herrans fruktan hjärtan renar,
    ädelstenar 
smycka mänskan ej som den.

Herre, se doch oss, de svaga!
    Lustar jaga, 
synden för oss på sin stråt.
Ho förstår, hur titt han bryter,
    håg förbyter? 
Fräls oss, Herre, och förlåt!

Ära Gud i höjden;
    friden, fröjden, 
saligheten vare hans!
Han skall oket sönderkrossa,
    oss förlossa, 
som om ingen synd mer fanns.