Tre sånger vid piano , opus 18

I skogen fins ej mer en gren, 
Som löf och fägring bär. 
Förbi är sommarn längese'n, 
Och endast vintern här.

Ja, ute ser jag vinter blott 
Och inne likaså, 
Och om till verldens slut jag gått, 
Jag såge den ändå. 

Blef lunden grön, blef nejden varm, 
Blef dagen ljus och klar, 
Låg kölden i min egen barm 
Dock lika ödslig qvar. 

O, du mitt ögas fröjd och vår, 
Jag dig ej återser. 
O, du mitt hjertas sol, du går 
Ej opp ur grafven mer. 

Min själ var din, min känsla din, 
Ditt lif var lif för mig. 
Jag har blott sakna'n qvar som min, 
Det andra for med dig. 

Mitt bästa är att tyst vid hälln 
Få minnas flydda dar, 
Då brasan brinner ned och qvälln 
Ej flere slöjder har.

Im Walde ist, nicht mehr ein Zweig voll Laub und Blumenpracht
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

[Komm]1, Trost der Welt, du stille Nacht!
Wie steigst du von den Bergen sacht,
Die Lüfte alle schlafen,
Ein Schiffer nur noch, wandermüd',
Singt übers Meer sein Abendlied
Zu Gottes Lob im Hafen.

Die Jahre wie die Wolken gehn
[Und]2 lassen mich hier einsam stehn,
Die Welt hat mich vergessen,
Da tratst du wunderbar zu mir,
Wenn ich beim Waldesrauschen hier
Gedankenvoll gesessen.

O Trost der Welt, du stille Nacht!
Der Tag hat mich so [müd']3 gemacht,
Das weite Meer schon dunkelt,
Laß ausruhn mich von Lust und Not,
Bis daß das ew'ge Morgenrot
Den stillen Wald durchfunkelt.

Kom stilla natt, du verldens tröst
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Ein Kaiser, ein Papst und ein König
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Med Kejsarn en Kung och en Påfve
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —