Fyra svenska sånger för mezzosopran och piano

Se här är evighetens strand, 
här brusar strömmen förbi, 
och döden spelar i buskarna 
sin samma entoniga melodi.

Död, varför tystnade du? 
Vi äro komna långt ifrån 
och äro hungriga att höra, 
vi hava aldrig haft en amma 
som kunnat sjunga såsom du.

Kransen som aldrig smyckat min panna 
lägger jag tyst till din fot. 
Du skall visa mig ett underbart land 
där palmerna höga stå, 
och där mellan pelarraderna 
längtans vågor gå.

Var lugn, mitt barn, det finnes ingenting, 
och allt är som du ser: skogen, röken och skenornas flykt. 
Någonstädes långt borta i fjärran land 
finnes en blåare himmel och en mur med rosor 
eller en palm och en ljummare vind - 
och det är allt. 
Det finnes icke något mera än snön på granarnas gren. 
Det finnes ingenting att kyssa med varma läppar, 
och alla läppar bli med tiden svala. 
Men du säger, mitt barn, att ditt hjärta är mäktigt, 
och att leva förgäves är mindre än att dö. 
Vad ville du döden? Känner du vämjelsen hans kläder sprida 
och ingenting är äckligare än död för egen hand. 
Vi böra älska livets långa timmar av sjukdom 
och trånga år av längtan 
såsom de korta ögonblick då öknen blommar. 

Var inte rädd för mörkret
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.