3 Runeberg-sånge = Three Runeberg songs

Dagar komma, dagar ser jag lykta,
Men min sorg förblifver, som den var;
Stunderna på tidens vingar flykta,
Evigt blir mitt ödes tyngd dock qvar;
Elden slocknar i vulkanens ugnar,
Men min kärlek brinner aldrig ut;
Dagens stormar qvällens timme lugnar,
Men mitt hjertats storm är utan slut;
Skog och äng i nya skrudar klädas,
Stjernorna af fyllda banor gladas,
Sjelfva lyckan har sin vexling fått,
Fast som klippan är min saknad blott.

Mellan friska blomster genom lunden,
gick den ena goda flickan helt allena,
och hon bröt en nyfödd ros och sade:
»Sköna blomma, om du vingar ägde,
skulle jag dig sända till min älskling,
se'n jag fästat tvenne lätta budskap,
ett vid högra vingen, ett vid vänstra,
ena: att han dig dock skulle kyssa,
och det andra: sända dig tillbaka.» 

Öppet är min flickas fönster;
vore jag en okänd fågel,
in till henne strax jag flöge.
Mig i bur hon skulle sätta,
fylla glaset där med vatten,
fylla lådan där med hampfrö.
Men jag ville säga henne:
"Flicka, bort med frö och vatten!
Vet, din lilla muntra fågel
dricker endast ömma tårar,
lever blott av smek och kyssar."