Till Österland och andra sånger = 'Till Österland' and other songs

(Margit tänker vid sländan:)
Vad månde den längtan vara,
som rör sig i mitt sinn?
Till Österland vill jag fara,
till allra kärasten min.

Och sker mig efter min vilja,
då blir jag i Österland
till Sarons fagraste lilja
och får brytas av hans hand.

Och sker mig efter min vilja,
han fäster mig vid sitt bröst,
och intet får oss skilja,
jag varder hans ögontröst,

 ... 

Jag längtar och väntar i fjärran
hans uppenbarelse,
jag trängtar att varda med Herran
till en enda varelse,

i himmelsk lekamen och ande
med den skönste i himlen till ett.
Pris honom i allo lande,
som mig hopp därom berett.

  Mädchen mit dem roten Mündchen,
Mit den Äuglein süß und klar,
Du mein liebes, kleines Mädchen,
Deiner denk' ich immerdar.

 Lang ist heut der Winterabend,
Und ich möchte bei dir sein,
[Bei dir sitzen, mit dir schwatzen]1,
Im vertrauten Kämmerlein.

  An die Lippen [wollt']2 ich pressen
Deine [kleine]3 weiße Hand,
Und mit Thränen sie benetzen,
Deine [kleine, weiße]4 Hand.

Flicka du med rosenmunnen von
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Var du en solig dag, som grydde 
kort som en trastens dröm i skog? 
Var du en ton, som ljöd och flydde, 
sist i ett fjärran vemod dog?

Vintern har flytt, och vårens vindar 
andas på hjärtats frusna tår. 
Gräset är grönt kring björk och lindar; 
sommar det blir väl ock i år.

Jorden är skön som förr hon varit, 
himlen är ljus och solen ler. 
Minenas sommartid, som farit, 
kommer du aldrig, aldrig mer?

Nästa år när våren kommer, är jag borta. 
Ingen klage, mina dagar voro korta. 
Jag har njutit allt vad livet mot mig sträckte; 
jag har tömt till botten bägarn, sorgen räckte. 
Ingen sörje! Ej jag gjorde minsta nytta; 
därför var det ock på tiden till att flytta.