Hur säll i vaggans famn du vilar än, hur obekant med villorna och flärden! Din bädd - av modershand bereddes den, din ro - av syskon från den högre världen. Som morgonlugnet kring en källas blå, så frid din levnads oskuldsbölja söver, ty tidens vinge slog ej än därpå, och ödet gick ej än med storm däröver. Du ler: - o, röjdes dock en gång för mig den bild, som leker i ditt slutna öga! [Det är ej jorden än, som tjusar dig, det är ett minne från det fjärran höga.]1 Sov, späda barn! Hur ljuv är ej din lott, med blommans liv att hjärtats liv förena! I dina blickar härske slummern blott och drömmens ängel i din barm allena!
Romancer med Accompagnement af Pianoforte
by Emma Sophie Amalie Zinn (1807 - 1851), as Frederik H. Palmer
1. Öfwer ett sofvande Barn  [sung text not yet checked]
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Över ett sovande barn"
See other settings of this text.
View original text (without footnotes)1 omitted by Andersson
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
2. Min Skat  [sung text not yet checked]
Hun er sød, Hun er blød, Hun er smal om sit liv; Hun er bøjelig Og føjelig Og rank som et siv. Hendes kind Er så lind, Og som rosens så varm; Hun er nysselig Og kysselig På mund, hånd og arm. Ak, hvor net, Og hvor let Som et svævende fnug, Kan hun neje sig Og dreje sig På foden så smuk! Hvor hun stod På sin fod, Hvor hun gik og hun sprang, Var hun nydelig Og frydelig Som fløjternes klang. Og så kæk Som en bæk Mellem blomsternes flok, Glimter øjets blink Fornøjet, flink Bag nødbrune lok. Hendes røst Er min trøst Midt i sorgernes nat; -- Al den herlighed Og kærlighed Er min søde skat!
Text Authorship:
- by Christian Winther (1796 - 1876), "Min skat", first published 1840
See other settings of this text.
Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):
- FRE French (Français) (Pierre Mathé) , "Mon trésor", copyright © 2011, (re)printed on this website with kind permission
3. Ved Daggry  [sung text not yet checked]
En yndig Nat, da Sommervarmen Lod mig forglemme Timens Gang, Jeg sad og støtted mig paa Armen; Da fløi der ind paa Vindveskarmen En lille Fugl, som for mig sang: „Nu hver en Stjerne svinder, Til Hvile Maanen gik; Som Taarer Duggen rinder Paa alle Rosers Kinder Og staaer i Liliens Blik. Nu hver en Blomsterklynge I friske Morgenlyst Paa Stilken let vil gynge, Og hver en Fugl vil synge. Som eier Sang i Bryst. Nu vaagner mangen Tanke, Som helst i Slummer laae; Nu tusind Hjerter banke Og alle Torne sanke, Som de skal vandre paa. De vandre koldt og stille, De vandre tungt og mat, De vandre langs de vilde, Utømte Smerters Kilde I deres Skjebners Nat. Men der, hvor jeg har Bolig, Hist i den grønne Lund, Er hver en Sjæl saa rolig, Og Tanken gaaer fortrolig I Sang fra Mund til Mund. Der stille Svanen svømmer Og Irsken qviddrer glad; Mens Veemodstaaren strømmer, Den vilde Rose drømmer Om Nattergalens Qvad. Og der er Tro og Love, Der er saa sød en Fred! O, vil du roligt sove, Kom til de tause Skove Og læg dit Hoved ned!” Saa sang den; over Voldens Grene Den bredte ud sit Vingepar; Jeg saae mig om, jeg var alene! Omringet kun af Muur og Stene, Jeg følte rigtigt, hvor jeg var!
Text Authorship:
- by Christian Winther (1796 - 1876), "Ved Daggry", appears in Haandtegninger, gamle og nye, first published 1846
Go to the general single-text view
Confirmed with Christian Winther, Haandtegninger, gamle og nye, P.G. Philipsens Forlag, Kbh., 1846, pp. 45–47.
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
4. Den sjuttonåriga  [sung text not yet checked]
Jag vet ej, vad jag hoppas, och hoppas likafullt; mitt hjärta känns så ödsligt, och är ändå så fullt. Vart syftar denna oro, som ej ett mål kan nå? Vad önskar jag, vad vill jag, vad tänker jag uppå? Vid sömmen hela dagen jag sitter som en träl; jag tycks arbeta flitigt, det lider ej likväl. Mot handen sjunker pannan, och nålen glömmes då. Vad önskar jag, vad vill jag, vad tänker jag uppå? Jag mente: Våren kommer, naturens dräkt blir ny; då skall min håg förändras och mitt bekymmer fly. Och våren kom och sommarn, jag blev mig lik ändå. Vad önskar jag, vad vill jag, vad tänker jag uppå? Jag älskar ej som fordom min sköna nejds behag; ju mera dagen klarnar dess mera mulnar jag. Hur skall min oro skingras, och när min sorg förgå? Vad önskar jag, vad vill jag, vad tänker jag uppå? O, den som finge vila i dödens lugna bo! Kanske att blott i graven ett hjärta finner ro. Men dock, hur tungt att redan från sol och vänner gå! Vad önskar jag, vad vill jag, vad tänker jag uppå?
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Den sjuttonåriga"
See other settings of this text.
Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):
- FRE French (Français) (Pierre Mathé) , "La fille de dix-sept ans", copyright © 2014, (re)printed on this website with kind permission