Fyra nattliga sånger

Gå icke alltför nära dina drömmar: 
de äro en rök och de kunna förskingras - 
de äro farliga och kunna bestå.

Har du skådat dina drömmar i ögonen: 
de äro sjuka och förstå ingenting - 
de hava endast sina egna tankar.

Gå icke alltför nära dina drömmar: 
de äro en osanning, de borde gå - 
de äro ett vansinne, de vilja stanna. 

När de svarta molnen drog över Himlen
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Jag tänder mitt ljus över hela Atlanten... 
Okända världar, nattliga länder 
vaknen emot mig! 
Jag är den kalla gryningen. 
Jag är dagens obarmhärtiga gudinna 
i dimgrå slöjor 
med litet tidigt morgonhjälmblänk. 
Lätt, lätt löpa mina vindar över haven. 
Mitt starka horn hänger vid min sida, jag blåser ej till uppbrott... 
Väntar jag ännu? Har en gud fördrömt sig? 
Morgonen stiger röd ur oceanen.