LiederNet logo

CONTENTS

×
  • Home | Introduction
  • Composers (20,117)
  • Text Authors (19,508)
  • Go to a Random Text
  • What’s New
  • A Small Tour
  • FAQ & Links
  • Donors
  • DONATE

UTILITIES

  • Search Everything
  • Search by Surname
  • Search by Title or First Line
  • Search by Year
  • Search by Collection

CREDITS

  • Emily Ezust
  • Contributors (1,114)
  • Contact Information
  • Bibliography

  • Copyright Statement
  • Privacy Policy

Follow us on Facebook

by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877)
Translation by Paavo Cajander (1846 - 1913)

Löjtnant Zidén 
Language: Swedish (Svenska) 
Det var den tappre löjtnant Zidén,
Han hade sin egen sed,
För fronten ville han gå allen:
"Framåt, mina vasagossar,
Nu gäller att hinna med!"

Främst ville han gå var fara emot,
Hans folk fick trampa hans stråt.
Gud nåde den, som var trög på fot,
Så [snart löjtnanten ropat]1:
"Hurra, mina män, framåt!"

Så lärde han in på eget vis
Sin lilla käcka hop,
Fördrog ej trassel och exercis:
"Tätt efter i fjäten, gossar",
Det var hans kommandorop.

Och framåt såg han, han såg sig ej om,
När så mot faran det bar.
Hur tätt i spåren hans skara kom,
Det brukte han sällan varsna,
Förrn mitt i striden han var.

Först då, när fiendens hop han nått
Och börjat hugga och slå,
Då såg han efter, hur flinkt de gått,
Hans kära vasagossar,
Hur nära de voro uppå.

Och hände då, att han kring sig fann
Sitt hela kompani,
Då var allt präktigt, då ropte han:
"Hurra, det var flink manöver,
Nu äro vi herrar, vi."

Men gick hans trupp, då han själv sprang fram,
Och kom han i strid förrn den:
"Gud sig förbarme, en sådan skam!
Nu hava de gått som paddor,
Nu blevo de efter igen."

Han förde, då kriget först bröt ut,
En trupp av femtio man;
Den hade smultit ihop till slut:
Med tjugu vasagossar
Stod nu i hären han.

Men om med färre och om med fler,
Det gav han ej akt uppå,
Han följde sitt gamla krigsmaner:
"Tätt efter i fjäten, bussar,
Nu gäller det fart, låt gå!"

Det var i striden i Virta bro,
Den sista, där han var med;
På ögonblicket sågs allt bero,
Fahlander, Malm och Duncker,
De bröto mot stranden ned.

Där stod Tutschkoff med ett tusen man,
Sexhundra blott hade de.
"I tre kolonner vi rycka fram",
Skrek överste Fahlander,
"Vem hinner främst av de tre?"

De orden hörde löjtnant Zidén,
Vasserra, det märktes snart.
"Framåt", så ropte han, "flinka ben,
Hurra, mina vasagossar,
Karl den, som i dag har fart!"

Det var visst icke den första gång,
Han ropat till folket så,
Men aldrig hade i sådant språng,
Så blint han tillförne rusat
Mot fiendens hop som då.

Förrn någon annan till anfall kom,
Tre djupa sår han fått.
Då bröts hans kraft, och han såg sig om,
Såg efter, vad hjälp han hade,
Hur tappert hans bussar gått.

Han sjönk till jorden, han såg och såg;
Det var som förtrollat, nej!
Hans gamla korpral vid hans sida låg,
Hans enda vasagosse,
De övriga såg han ej.

Kolonnen kom, den kom helt när,
Han fäste på den sin blick:
"Mitt folk skall väl finnas i hopen där?"
Förgäves, han såg platt ingen,
Hans tålamod förgick.

"Nu rycka de andra i seger fram,
Och de mina synas ej än.
Gud sig förbarme, en sådan skam!
Nu hava de gått som paddor,
Nu blevo de efter igen."

Det hörde hans gamla korporal,
Slog döende ögat opp:
"Håll in, herr löjtnant, med sådant tal,
Ej hövs att om skam här orda,
Ni förde en tapper tropp.

Gud give att alla, som vi, ryckt an,
Då vore så mången ej fälld.
Nu hava vi fallit till sista man,
Ty den främsta var vasaflocken,
Och på oss gav fienden eld.

Ni såg, herr löjtnant, tillbaks ej mer,
Sen ni ropat en gång framåt;
Men vi hörde er röst, och vi följde er,
Och förr blev ingen efter,
Än han stupat på ärans stråt."

Då höjde löjtnanten ännu sin arm,
där på blodiga sanden han satt,
hans anlet sken, hans sårade barm
steg högt i dödsminuten,
han svängde sin slitna hatt:

"Och föllo de alla för ädla sår,
Förrn någon dem sprang förbi,
Och voro de främst i sin löjtnants spår,
Hurra, det var flink manöver,
Nu dö vi som herrar, vi!" 

Available sung texts: (what is this?)

•   K. Collan •   F. von Schantz 

K. Collan sets stanzas 1-2, 6-7
F. von Schantz sets stanzas 1-2
A. Lindblad sets stanzas 1-4

View original text (without footnotes)
1 Schantz: "löjtnanten ropat, gossar"

Text Authorship:

  • by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Löjtnant Zidén", appears in Fänrik Ståls sägner, in 1. Första samlingen, no. 5 [author's text checked 1 time against a primary source]

Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):

  • by Karl Collan (1828 - 1871), "Löjtnant Zidén ", 1857, stanzas 1-2,6-7 [ voice and piano ] [sung text checked 1 time]
  • by Adolf Fredrik Lindblad (1801 - 1878), "Löjtnant Zidén", c1856, stanzas 1-4 [ voice and piano ], from Sånger och Visor vid Pianoforte. 6:te delen. Ur Fänrik Ståls sägner af J. L. Runeberg, no. 134 [sung text not yet checked]
  • by Filip von Schantz (1835 - 1865), "Löjtnant Zidén", 1864, stanzas 1-2 [ voice and piano ] [sung text checked 1 time]

Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):

  • FIN Finnish (Suomi) (Paavo Cajander) , "Luutnantti Zidén"


Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]

This text was added to the website: 2009-11-04
Line count: 110
Word count: 632

Luutnantti Zidén
Language: Finnish (Suomi)  after the Swedish (Svenska) 
Zidén, tuo urhea luutnantti,
tavan ainaisen piti tään:
etumaisena kulkea tahtoopi.
"Hei, Vaasan-poikani, eespäin,
nyt joutua vaan kysytään!"

Ens miehenä vaarahan ryntäilee,
väen käskevi seuraamaan.
Jumalauta, jos joku kuhnailee,
kun Zidén on huutanut kerran:
"hurraa, pojat, eespäin vaan!"

Näin pient' oli joukkoa neuvoillut
miten itse hän parhain ties;
äkseerauksista et piitannut,
komentonsa se tää oli vainen:
"Mars, jäljissäin joka mies."

Ei taakseen katsonut, eespäin vaan,
kun vaaraan ryntäsi näin;
ja seuraa saiko hän joukostaan,
sen harvoin huomasi ennen
kuin liekkiin karkasi päin.

Nyt vasta, kun tultua Ryssäin luo
rupes lyömähän, hakkaamaan,
hän katsoi kuinkahan ehtivät nuo
hänen Vaasan-poikansa rakkaat,
joko joutuivat kahakkaan.

Jos sattui niin, ett' ympärillään
näki nyt koko parvensa,
kas silloin huusi hän mielissään:
"Hurraa, sepä sukkela temppu,
nyt ollahan herroina!"

Mut jos väki käy, kun juosten hän
sodan liekkihin ennättää:
"Jumal'auta, minkä nyt saan häpeän!
Kuin kilpikonnat he käyvät,
taas joukkoni jälkehen jää."

Viiskymment' urhoa johti hän näin,
kun alkoi taistelu maan;
mut joukko se harventui vähittäin,
kakskymmentä Vaasan-poikaa
nyt jäljellä häll' oli vaan.

Mut suuriko joukko vai pienempi,
Zidén mitä siitä ties?
Yhä niinkuin ennenkin komensi:
"Nyt joutu on tarpehen, pojat,
mars, jäljissäin joka mies!"

Oli Virran tappelu parhaillaan,
hänen tuo oli viimeinen,
ja kaikki nyt riippui hetkestä vaan,
Fahlander, Malm ja Duncker,
ne ryntäsi rannallen.

Ei ollut heitä kuin sataa kuus,
tuhat miestäpä Tutshkov toi;
mut näin tuo uljas Fahlander huus:
"Nyt mennähän kolmin joukoin,
kuka ensin ehtiä voi?"

Fahlanderin lauseen kuuli Zidén,
pian kyllä sen nähdä saa.
"Edespäin!" hän huus, "jalat liikkeesen;
hurraa, pojat Vaasalaiset,
se nyt mies, joka kiiruhtaa!"

Useastipa kyll' oli huutanut näin
sekä käskenyt joukkoaan,
ei ennen noin toki hurjin päin,
noin kiirein Ryssien kimppuun
hän rientänyt milloinkaan.

Likikään ei muut viel' ennättänyt,
hän kun kolme jo haavaa sai.
Hänen voimans' uupui, taakseen nyt
hän katsoi, kuinka ne kulki,
pojat apuun ehtikö, vai.

Hän vaipui maahan ja katsasti.
Mitä nyt! Tämä ihmeeks käy!
Vieressään vanha on korpraali,
yks ainoa Vaasan-poika,
mut toisia vaan ei näy.

Tuli ryntäysjoukko jo kohdallen,
Zidén sitä tarkastaa:
"Mut tuosta ma mieheni kai tavannen?"
Vaan turhaa, ei näy heitä,
nyt ei malta hän kauempaa.

"Näen muiden jo voittohon rientelevän,
mun miehiän' en vaan nää.
Jumal'auta, minkä nyt saan häpeän!
Kuin kilpikonnat he käyvät,
taas joukkoni jälkehen jää."

Mut silmäns' sammuvan auki nyt luo
korpraali, kun kuulevi sen:
"Vait, herra, ei paikallaan puhe tuo,
häpeästä ei nyt sovi haastaa.
te urhoja johditten."

"Väki muu jos näin olis ryntäillyt,
niin monta ei sortunut ois.
Joka mieshän meistä on kaatunut nyt,
etupääss' oli Vaasan joukko,
siis sen tuli korjasi pois."

"Taaks ette te enää silmänneet,
kun käskitten: 'edespäin!'
mut teitäpä kaikk' ovat seuranneet,
eik' ykskään muuten jäänyt
kuin urhona kaatuen niin."

Veriseltäpä hiekalta kättään vain
luutnantti se nyt kohottaa,
näkö kirkastuupi ja riemahtain
povi kuolinhetkenä nousee,
hän hattua heiluttaa:

"Vai kunnialla he kaatuivat,
sekä ehtivät ensiksi,
ja jäljissäin mun seurasivat,
hurraa, sepä sukkela temppu,
nyt kuollahan herroiksi!"

Text Authorship:

  • by Paavo Cajander (1846 - 1913), "Luutnantti Zidén" [author's text checked 1 time against a primary source]

Based on:

  • a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Löjtnant Zidén", appears in Fänrik Ståls sägner, in 1. Första samlingen, no. 5
    • Go to the text page.

Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):

    [ None yet in the database ]


Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]

This text was added to the website: 2009-11-04
Line count: 110
Word count: 477

Gentle Reminder

This website began in 1995 as a personal project by Emily Ezust, who has been working on it full-time without a salary since 2008. Our research has never had any government or institutional funding, so if you found the information here useful, please consider making a donation. Your help is greatly appreciated!
–Emily Ezust, Founder

Donate

We use cookies for internal analytics and to earn much-needed advertising revenue. (Did you know you can help support us by turning off ad-blockers?) To learn more, see our Privacy Policy. To learn how to opt out of cookies, please visit this site.

I acknowledge the use of cookies

Contact
Copyright
Privacy

Copyright © 2025 The LiederNet Archive

Site redesign by Shawn Thuris