Attention! Some of this material is not in the public domain.
It is illegal to copy and distribute our copyright-protected material without permission. It is also illegal to reprint copyright texts or translations without the name of the author or translator.
To inquire about permissions and rates, contact Emily Ezust at licenses@email.lieder.example.net
If you wish to reprint translations, please make sure you include the names of the translators in your email. They are below each translation.
Note: You must use the copyright symbol © when you reprint copyright-protected material.
Han, Björn, var en stor och fager sven med breda väldiga skuldror med smärtare midja än andre män -- slikt retar de snöda huldror. Till gille han gick en höstlig kväll, dä månen sken över gran och häll, och vinden drog med hi och ho över myr och skog, genom hult och mo; då var honom trolsk i hågen. han ser åt skogen och har ej ro. han skådar åt himlabågen, men träden de vinka och nicka, och stjärnorna blinka och blicka: gå in, gå in, gå in i vinande furumo! Han går, han lyder det mörka bud, han gör det villig och tvungen; men skogens dvärgar i kolsvart skrud, de fara med list i ljungen och knyta ett nät av månens sken och skuggan från gungande kvist och gren, ett dallrande nät i ris och snår bak vandrarens fjät, där fram han går, och skratta så hest åt fången. I hidena vakna ulv och lo, men Björn han drömmer vid sången, som runt från furorna ljuder och viskar, lockar och bjuder: gå djupare, djupare in i villande [gåtfull mo]1! Nu tystnar brått den susande vind, och sommardejlig av natten, och vällukt ångar från blommig lind vid tjärnens sovande vatten. I skuggan hörs ett prasslande ljud: där böljar en skär och månvit skrud, där vinkar en arm, så mjäll och rund, där häves en barm, där viskar en mund, där sjunka två ögon i dina och leka så blå en evig tro, att alla minnen försina; de bjuda dig domna och glömma, de bjuda dig somna och drömma i älskogsro i vyssande sövande furumo. Men den, vars hjärta ett skogsrå stjäl. får aldrig det mer tillbaka: till drömmar i månljus trår hans själ, han kan ej älska en maka. De ögon blå i nattlig skog ha dragit hans håg från harv och plog. han kan ej le och fröjdas som förr, och åren de se in om hans dörr, men finna ej barn och blomma; han vesäll åldras i öde bo, kring härden stå sätena tomma, och väntar han något av åren, så väntar han döden och båren. han lyss, han lyss med oläkeligt ve till suset i furumo.
About the headline (FAQ)
View original text (without footnotes)1 Sibelius: "furumo"
Authorship:
- by Viktor Rydberg (1828 - 1895), "Skogsrået" [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Elfrida Andrée (1841 - 1926), "Skogsrået", published 1878 [ chorus and piano ] [sung text not yet checked]
- by (Johan) Andreas Hallén (1846 - 1925), "Skogsrået: Ballad", op. 33 (1888) [sung text not yet checked]
- by Wilhelm Peterson-Berger (1867 - 1942), "Skogsrået", 1899 [ voice and piano or orchestra ] [sung text not yet checked]
- by Jean Sibelius (1865 - 1957), "Skogsrået", 1899 [sung text checked 1 time]
Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):
- FIN Finnish (Suomi) (Erkki Pullinen) , "Metsänneito", copyright © 2010, (re)printed on this website with kind permission
- FRE French (Français) (Guy Laffaille) , "La nymphe des bois", copyright © 2009, (re)printed on this website with kind permission
Researcher for this page: John Versmoren
This text was added to the website: 2004-07-11
Line count: 64
Word count: 358
Hän, Björn, oli suuri ja komea nuori mies, jolla oli valtavan leveät hartiat ja solakampi vyötärö kuin muilla miehillä -- sellainen kiihottaa ilkeitä ja riettaita haltioita. Ansojaan kokemaan hän lähti eräänä syysiltana, kun kuu paistoi kuusien ja kallioiden yllä, ja tuuli kiiti ulvoen yli rämeen ja metsän, yli viidan ja kankaan; silloin hän tunsi joutuneensa lumotuksi, hän katsoo metsään eikä saa rauhaa, hän kohottaa katseensa kohti taivasta, mutta puut vilkuttavat ja nyökkäilevät, ja tähdetkin tuikkivat: käy sisään, käy sisään huokuvaan hongistoon! Hän menee, tottelee synkkää käskyä, hän tekee sen halukkaasti ja kuitenkin pakotettuna, mutta metsän kääpiöt sysimustissa viitoissaan puuhailevat viekkaasti kanervikossa ja solmivat verkon kuutamon loisteesta ja keinuvien oksien varjoista, verkon, joka värisee risukoissa ja ryteiköissä vaeltajan takana, kun hän kulkee eteenpäin, ja ne nauravat käheää naurua vangilleen. Piiloissaan valvovat susi ja ilves, mutta Björn unelmoi kuullessaan laulua, joka hongista leviää ylt'ympäri ja kuiskaa, houkuttaa ja käskee: mene syvemmälle harhojen hongistoon! Äkkiä tyyntyy humiseva tuuli, ja yö on lämmin kuin kesäinen päivä, kukkivasta lehmuksesta leviää ihanaa tuoksua suolammen uinuvan veden ylle. Varjosta kuuluu kahisevaa ääntä! Siellä aaltoilee kirkas kuunvalkea vaate, siellä viittoilee hento ja kaareva kätönen, siellä kohoilee povi, siellä kuiskailee suu, siellä silmiisi uppoutuu kaksi sinistä silmää ja ne kisailevat kuin luvaten ikuista uskollisuutta, niin että kaikki muistot haihtuvat: ne käskevät sinua turtumaan ja unohtamaan, ne käskevät sinua nukkumaan ja uneksimaan rauhassa rakkaudesta tuutivassa hongistossa. Mutta se, jonka sydämen metsänneito varasti, ei enää koskaan saa sitä takaisin. Hänen sielunsa kaipaa vain unelmia kuutamolla, ei hän koskaan pysty rakastamaan vaimoa. Ne tietyt sinisilmät ovat vieroittaneet hänet äkeestä ja aurasta, enää hän ei osaa hymyillä eikä iloita kuin ennen, ja vuodet kurkistelevat sisään hänen ovestaan, mutta eivät löydä lapsia eikä kukkia; onnettomana hän vanhenee autiossa tuvassaan, istuimet lieden äärellä pysyvät tyhjinä, ja jos hän jotain tulevilta vuosilta odottaa, hän odottaa kuolemaa ja ruumispaareja, parantumattomalla tuskalla hän kuuntelee hongikon huminaa.
Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to Finnish (Suomi) copyright © 2010 by Erkki Pullinen, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you must ask the copyright-holder(s) directly for permission. If you receive no response, you must consider it a refusal.
Erkki Pullinen.  Contact: erkki (DOT) pullinen (AT) uniarts (DOT) fi
If you wish to commission a new translation, please contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Viktor Rydberg (1828 - 1895), "Skogsrået"
This text was added to the website: 2010-01-15
Line count: 57
Word count: 307