Tre sånger vid pianio = Three songs at the piano , opus 47

Tyst är lunden och sjön, som kysst
strandens somnade ros, är tyst.
Aftonskimret, som mildt besken
tempelkullen, har bleknat ren
stilla, drömmande stilla.

Tysta stjärnor ur hafvet gå,
stilla palmernas kronor stå,
sen därunder i myrtenskog,
Vinden suckade nyss och dog
Stilla, drömmande, stilla.

Trött najad har på mossig bädd,
Sjunkit ned vid sin urnas brädd,
Söfd af sorlande källans sus:
Barmen häfves i månens ljus
Stilla, drömmande, stilla.

Medan hon ser i ljuflig dröm
Stelnad, kristallren, tidens ström
Och all världen från ve och harm
Somnad in på Allfaders arm.
Stilla, drömmande, stilla.

Det är brännande yrsel i rosornas doft,
Det är skimrande glans i det ringaste stoft,
Det är tyngande sömn och du känner likväl
som om väcktes till jublande lifsfröjd min själ!

Det är endast en dröm,
en dröm du förnekar dess namn.
Men den drar dig med qväfvande makt i sin famn,
men den drar dig med qväfvande makt i sin famn
Och ger dig först fri
först fri uti döden.

Le soir frisonne au cœur des roses;
Ton rire est comme ce frisson ;
Il passe sur les fronts moroses
Avec le bruit d'une chanson.
Oh ! le beau rire, 
Et les doux yeux
Qui me font triste ou joyeux !

En versant les fleurs de son urne,
Avril trouve tes yeux charmants.
Comme une lumière nocturne
Ils rayonnent, fins diamants !
Oh ! le beau rire 
Et les doux yeux
Qui me font triste ou joyeux !

I Aftenvinden Rosen baever,
Din Latter er som Blomstens Gys,
Naar gjennem Luften let den svaever,
Den er som Sang, saa klar og lys!
Din skjönne Latter
og Öjets glans
Har grumt mig rövet al Sind og Sans! 

Vaaren spreder Blomster i Skoven
Og glaedes ved dit Öjes Skin,
Som et Nattens Lys fra oven
straaler det en Demant fin!
Din skjönne Latter
og Öjets glans
Har grumt mig rövet al Sind og Sans!