Somna, du min våg i vestanfjärdar, Somna sakta mot holmens strand! Slockna du min sol, i molnets verldar, Slockna stilla vid himlens rand! Bryt, du starka storm, din vilda vinge af! Flyg i dufvohamn allt kring det vida haf! Gunga roligt i vågens famn; Långt, långt i fjerran är mitt hjertas hamn. Kom du tysta, kom du underbara, Höga natt öfver spegelfjärd! Hafvet somnar. Tusen, tusen klara Stjernor blinka ur djupets verld. Hvar är hon, som brinner, hög, ovanskelig, Ensam bland de tusen, ensam der för mig? Hvar är du, o min stjerna, nu? Långt, långt i fjerran ensam brinner du. Ja, jag ser dig, klara stjemestrimma, Det var dig, som jag sökte gladt. Det var du, som i lifvets storm och dimma Saligt log i mitt hjertas natt. Göm ditt hulda öga ej i molnet mer; O, jag ser på dig, som man på våren ser, När en vinter i hjertat rår; Långt, långt i fjerran är mitt hjertas vår. Hafvet sofver. Evigheten strålar Stum, högtidlig på jordens sorg, Och det tysta, mörka djupet målar Nya riken i nattens borg. Gunga mellan tvenne verldar, du min båt! O, hvar skall du hamna på din långa stråt? Hvar, o hvar är ditt lugna bo? Långt, långt i fjerran är mitt hjertas ro.
Fem Sånger , opus 12
by Agathe Ursula Backer-Grøndahl (1847 - 1907)
1. Fiskaren sjunger [sung text not yet checked]
Language: Swedish (Svenska)
Text Authorship:
- by Zachris Topelius (1818 - 1898), "Fiskaren sjunger i sin båt om qvällen på hafvet", written 1853, appears in Ljungblommor, in 2. Naturen, in Sylvias visor, no. 8
Go to the general single-text view
Confirmed with Ljungblommor af Z. Topelius, Helsingfors, G. W. Edlunds förlag, 1880, pages 148-149.
Version with modernized spelling:
Somna, du min väg, i västanfjärdar, somna sakta mot holmens strand! Slockna, du min sol, i molnets världar, slockna stilla vid himlens rand! Bryt, du starka storm, din vilda vinge af! Flyg i dutvohamn allt kring det vida hat! Gunga roligt i vågens famn; långt, långt i fjärran är mitt hjärtas hamn. Kom, du tysta, kom, du underbara, höga natt öfver spegelfjård! Hafvet somnar. Tusen, tusen klara stjärnor blinka ur djupets värld. Hvar är hon, som brinner, hög, ovanskelig, ensam bland de tusen, ensam där för mig? Hvar är du, o min stjärna, nu? Långt, långt i fjärran ensam brinner du. Ja, jag ser dig, klara stjärnestrimma; det var dig som jag sökte gladt. Det var du som i lifvets storm och dimma saligt log i mitt hjärtas natt. Göm ditt hulda öga ej i molnet mer o jag ser på dig som man på våren ser, när en vinter i hjärtat rår; långt, långt i fjärran är mitt hjärtas vår. Göm ditt hulda öga ej i molnet mer; o jag ser på dig som man på våren ser, när en vinter i hjärtat rår; långt, långt i fjärran är mitt hjärtas vår. Hafvet sofver. Evigheten strålar stum, högtidlig på jordens sorg, och det tysta mörka djupet målar nya riken i nattens borg. Gunga mellan tvenne världar, du min båt! O hvar skall du hamna på din långa stråt? Hvar, o hvar är ditt lugna bo? Långt, långt i fjärran är mitt hjärtas ro.
2. Ensamhet [sung text not yet checked]
Language: Swedish (Svenska)
O vor' jag det minsta bland lingonen små, som växa i skog, så hade jag kvist till att sitta uppå; då hade jag nog. Jag hade en tufva, som vore mitt fäste; nu är jag en ärla, som söker sitt näste, allen, allen under himmelens blå. O vor' jag en vass vid den ringaste ö, förgänglig och vek, så hade jag rot för mitt sviktande rö i stormarnas lek. Jag visste min hamn, om än öde är stranden; nu är jag en våg, som förrinner i sanden, allen, allen i den brusande sjö. Och vore den hårdaste klippa min vän, med järn i sin barm, så skulle jag bygga mitt bo uppå den och kyssa den varm. Åren skar hans bild i tu; o, hur grymt mig syntes nu, att så sönderbryta spegelns silfveryta!
Text Authorship:
- by Zachris Topelius (1818 - 1898), "Ensamhet", written 1870?, first published 1904-5?
See other settings of this text.
3. Vaggvisa
Language: Swedish (Svenska)
Sof du min lilla – min älskling är du – Göm dina ögons små perlor ännu! Allt är så tyst, som i grafven det är; Sof, och hvar fluga bortfläktar jag här. Ännu, mitt barn, är din gyllene tid; Sedan, – ack, gryr den väl aldrig. När kring ditt läger bekymren sig ställt, Slumrar du lilla ej mera så sällt. Englar från himmelen, täcka som du, Sväfva kring vaggan och le mot dig nu. O, de besöka dig sedan också, Men för att aftorka tårar blott då. Sof, du min lilla; och mörknar det än, Tröttnar ej mamma att vagga sin vän. Sent eller tidigt, - i moderlig barm Vakar dock kärleken , trogen och varm.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Vaggvisa", subtitle: "Från tyskan"
See other settings of this text.
4. Serenaden [sung text not yet checked]
Language: Swedish (Svenska)
Hvad milda toner väcka mig Ur hvilans korta blund? O moder, hvadan komma de I denna sena stund? "Jag varsnar intet. Somna tyst, O, blifve slumren ljuf! Mitt arma, sjuka barn, dig ges Ej serenader nu.1" Från jorden komma ej de ljud, Som helsa mig så gladt; Nej, det är englaskarans sång, – Min moder, [o god]2 natt.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Serenaden"
Based on:
- a text in German (Deutsch) by Johann Ludwig Uhland (1787 - 1862), "Das Ständchen", appears in Balladen und Romanzen, in Sterbeklänge, no. 1, first published 1815
See other settings of this text.
View original text (without footnotes)Confirmed with Johan Ludvig Runebergs Samlade skrifter, Stockholm, F. & G. Beijers Förlag, 1870.
1 Andersson adds: "O nej, O nej"2 Andersson: "god"
5. Spinnvisa [sung text not yet checked]
Language: Swedish (Svenska)
Jag spinner min träd på den växande rullen, den växande rullen, och hvit som en snö är den molniga ullen, den molniga ullen. Jag spinner min nya, min skönaste rya. Allhelgonatiden är bröllop i bya. Jag spinner min glädje af ängarnas tågor, af ängarnas tågor, af skogarnas dofter, af sjöarnas vågor, sjöarnas vågor, af sol i vår hydda, af hälsa till krydda, af änglarnas vakt, som vär tröskel beskydda. Jag spinner min kärlek i skiftande tråden, i skiftande tråden; jag knyter mitt hopp vid den eviga nåden, den eviga nåden. Förutan dess fäste så brister den bäste, och fågelen söker förgäfves sitt näste.