Tio sånger = Zehn Lieder für 1 Singstimme mit Pianofortebegleitung , opus 4

Slumra i frid när aftonens vindar 
vagga dig ljuft till drömmarnas ro! 
Kvällen är tyst, i susande lindar 
hviskas blott tyst om kärlek och tro

Och när din själ i drömmen sig svingar 
bort till de sällas härliga land, 
flägtas all sorg af änglarnes vingar 
långt ifrån dig till skuggornas land.

Slumra i ro, och glöm ej att drömma 
drömmar om kärlek, trohet och frid, 
och när du vaknar, minnet skall glömma 
blommor, som själen plockat dervid.

Schlummere sanft, von kosenden Winden
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Jag mins, att en gång du frågade, 
om jag älskade stjärnor små, 
de ljus, som emot oss strålade 
och som blixtrade så i det fjerran blå.

Jag tror, att jag då ej svarade, 
om jag älskade stjärnor små. 
Förvisso jag då ej anade, 
att jag älskade två.

Ich weiss noch, dass du mich frugst einmal
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Mörkgrön granskog skuggar över viken.
Tusen drömmar komma, drömmar gå.
[Över]1 böljans klara riken
aftonsolens strålar bryggor slå.

O, om bort på dem jag [kunde]2 draga,
fjärran bort från [bitter sorg och]3 nöd.
Famna livet som en fager saga,
vävd av böljesång och aftonglöd.

Schatten deckt des Strandes düstre Tannen
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Är det ett minne av en ungdoms dröm?
Midsommarnatt det var, ett fagert möte
emellan kväll och morgon; ljusets ström
föll som ett silverregn i nattens sköte.

Blick låg i blick, och barm låg tryckt mot barm,
tills drömmen bröts och avskedstimmen bräckte,
och morgonen med minnets kyssar täckte
en himmel än av kvällens kyssar varm.

Var det en dröm? Nu är midvinterdag;
de länge skilda föras åter samman;
än ligger skimmer över deras drag,
men djupare i deras blick är flamman.

De le, som döende måhända le.
Ett solvarvs skilda öden hava svunnit:
med ögon, hvilka glädjens botten funnit,
de stumma, bleka mot varandra se.

War es ein Traum?
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Jag kom till dig för att hälsa, 
tala om, att solen skiner,
att den redan bränner hett på 
skogens gröna bladgardiner;
tala om, att skogen vaknat, 
vaknat all den späda grönskan, 
vaknat alla skogens fåglar, 
fyllda varmt af vårlig önskan...

Ich kam, dir Grüsse zu bringen
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

O mitt barndomsland, 
du tysta, underbara! 
Öfver vida snöfält 
månens strålar klara...
rymden ljus, oändlig... 
öde vidd af snö.
Ensam slädens bjällra 
hörs i fjärran dö.

Kindheitsland, du wunderbares!
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Es rauscht eine Welle durchs weite Meer
Und hinter ihr rauscht eine andere her 
  Sich liebend ihr beizugesellen;
Doch wie sie auch eilet, woget und schwillt,
Nie wird ihr Hoffen und Sehnsucht gestillt,
  Am Ufer muß sie zerschellen. 

 ... 

Ich weiß ein Herz in verborgener Brust,
Das gäbe so gern seinen Schmerz, seine Lust
  Einem andern Herzen zueigen;
Doch wie es auf seufzen und sehnen mag,
Nie wird es vernehmen des andern Schlag,
  Brechen wird es und schweigen!

Var stilla hjarta 
om hvart hopp du mister på det, 
som jorden förr att hoppas gaf, 
och hvarje stöd, som förr du egde 
brister och hvarje ros du plockat faller af.
O, vet den djupa evigheten 
träder dig närmre då.

En mor hon liknar blott, 
som hjelper barnet af med sina kläder 
och läser aftonbön, när dag förgått.
Hon lik en moder är, 
som tar helt sakta med stilla våld 
ur tårad älsklings hand hvar leksak bort, 
som han fått nyss betrakta, 
och löser foten ur de snörda band.

Var stilla hjerta! 
Alla höljen falla, din hvardagsdräkt 
hon lägger sakta ned. 
Var stilla hjerta, var stilla!
Bönens klockor kalla, 
och hvilan kommer med sin djupa fred.

Sei stille, still nur, mag die Freude weichen
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Hon stod en morgon på strandens ljung,
så frisk, så glad, så blommande ung;
med jubel hon sprang i vårt svala sköt,
som en glänsande svan hon i sundet flöt.
Vi kysste de smidiga lemmarnes snö!
Gud skänke dig glädje, vågornas mö!
Hon stod i middagens qvalm på strand
med strålande blick, med kind i brand.
Då kom det en yngling, förr ej spord,
han lockade henne med fagra ord.
Vi gungade båda till blommig ö.
Gud skänke dig lycka, vågornas mö!
Hon stod på starnden en stormig qväll;
vi brusade doft mot klippans häll.
Hon slog de hvita händerna hop
och sprang i vår famn med ett ångestrop.
Vi hjälpte det bristande hjertat att dö.
Gud skänke dig frid, du vågornas mö.

Sie kam frühmorgens zum Strand herbei
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Hier sitz' ich des Abends im Walde allein
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Här sitter jag ensam i villande skog 
och lyssnar till suset i kvällen. 
En strimma af solen vid afkedet tog 
en ringdans bland mossan på hällen.
Och ut öfver viken från spegelblank 
sjö hörs fåglarnes kvitter från furutäckt 
ö långt omkring nejden den vida.
Nu smyger en nattgäst kring stubbar och snår, 
tyst, tyst över nejden den vida.

Till ro jag mig lägger, men dårande dröm 
den gycklar, min väg synes smycka 
med glödande rosor, med tanke så öm 
om honom, som delar min lycka.
Men hvar finnes vännen, som ofta jag sett 
i sömn och i vaka, i ljuft och i ledt, 
hvar, hvar uti verlden den vida?

Kanhända han kommer så kärlig och varm 
en dag till sin flicka, som drömmer 
i mosstäckta hyddan på vildmarken arm, 
där längtan i visan hon gömmer.
Då hämtar jag lif af hans blickar och ord, 
och sällare flicka det finns ej i Nord, 
nej, icke i verlden den vida.