French (Français) translations of Seitsemän yksinlaulua pianon säestyksellä Runebergin teksteihin = 7 sånger (Seven songs), opus 13
by Jean Sibelius (1865 - 1957)
Under strandens granar lekte gossen Vid en vik af den besjungna Saimen. Honom såg ur böljans salar Necken, Såg med kärlek på den sköna gossen, Önskande att honom till sig locka. Då som gubbe steg han först på stranden, Men den muntre gossen flydde honom; Och som yngling steg han sen på stranden, Men den muntre gossen bidde icke; Sist, förvandlad till en yster fåle, Steg han upp och hoppade bland träden. Nu när gossen såg den muntra fålen, Gick han sakta lockande till honom, Grep i hast hans man och sprang på ryggen, Lysten att en glädtig ridt försöka; Men i samma ögonblick till djupet Flydde Necken med sitt sköna byte. Kom så gossens moder ner till stranden, Sökande sitt barn med sorg och tårar. Henne såg ur böljans salar Necken, Såg med kärlek på den sköna qvinnan, Önskande att henne till sig locka. Då som gubbe steg han först på stranden, Men den sorgsna qvinnan flydde honom; Och som yngling steg han sen på stranden. Men den sorgsna qvinnan bidde icke; Sist, förvandlad till den muntra gossen, Låg han glad och vaggade på vågen. Nu, när modern såg sin son den sörjde, Sprang hon ut i böljan i hans armar, Lysten att ur vådan honom rädda; Men i samma ögonblick till djupet Flydde Necken med sitt sköna byte.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), no title, appears in Lyriska dikter II, in Idyll och epigram, no. 24, first published 1830
Go to the general single-text view
Note: "Necken" can be modernized to "Näcken"Sous les sapins au bord de l'eau un garçon jouait Près d'une crique du légendaire lac Saimaa. De sa demeure sous les ondes, le génie des eaux le vit, Il regarda avec amour le beau garçon Et souhaita l'attirer chez lui. Alors comme un vieillard il sortit d'abord au bord de l'eau, Mais le joyeux garçon s'enfuit ; Et il apparut comme un jeune homme au bord de l'eau, Mais le joyeux garçon ne resta pas ; Finalement il se transforma un un poulain fougueux, Il se leva et gambada au milieu des arbres. Quand le garçon vit le joyeux poulain, Il s'avança vers lui pour l'attirer. Il attrapa vite sa crinière et sauta sur son dos, Avide d'essayer une joyeuse chevauchée ; Alors à l'instant même dans les profondeurs Le génie des eaux plongea avec sa jolie proie. La mère du garçon arriva au bord de l'eau, Cherchant son enfant avec chagrin et larmes. De sa demeure sous les ondes, le génie des eaux la vit, Il regarda avec amour la belle femme Et souhaita l'attirer chez lui. Alors comme un vieillard il sortit d'abord au bord de l'eau, Mais la femme en pleurs s'enfuit ; Et il apparut comme un jeune homme au bord de l'eau, Mais la femme en pleurs ne resta pas ; Finalement il se transforma en le garçon joyeux S'allongeant gaiement et se balançant dans les vagues. Maintenant quand la mère vit son fils qu'elle pleurait, Elle bondit dans les vagues vers ses bras Désirant le sauver du danger ; Alors à l'instant même dans les profondeurs Le génie des eaux plongea avec sa jolie proie.
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to French (Français) copyright © 2009 by Guy Laffaille, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you may ask the copyright-holder(s) directly or ask us; we are authorized to grant permission on their behalf. Please provide the translator's name when contacting us.
Contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), no title, appears in Lyriska dikter II, in Idyll och epigram, no. 24, first published 1830
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2009-09-09
Line count: 33
Word count: 266
Der jag satt i drömmar vid en källa, Hörde jag en kyss på mina läppar Sakta tala till en annan detta: Se, hon kommer, se, se, den blyga fliekan kommer redan; Inom några stunder sitter jag På hennes rosen låppar, Och hon bär mig troget hela dagen, Näns ej smaku på ett enda smultron, Att ej blanda mig med smultron saften, Näns ej dricka ur den klara källan, Att ej krossa mig mot glasets bräddar, Näns ej hviska ens ett ord om kärlek, Att ej fläkta mig från rosen läppen.
Tandis que j'étais assis, rêvant près d'une source, J'ai entendu un baiser sur mes lèvres Dire tranquillement à un autre ceci : "Regarde, elle arrive, regarde, regarde, déjà la jeune fille timide arrive ; Dans quelques instants je serai assis Sur ses lèvres roses. Et elle me portera fidèlement tout le jour, N'osant pas goûter une seule fraise des bois, Pour ne pas me mélanger avec son jus, N'osant pas boire à la claire fontaine, Pour ne pas m'écraser sur le bord du verre, N'osant pas murmurer un seul mot d'amour, Pour ne pas me souffler de ces lèvres roses."
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to French (Français) copyright © 2009 by Guy Laffaille, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you may ask the copyright-holder(s) directly or ask us; we are authorized to grant permission on their behalf. Please provide the translator's name when contacting us.
Contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877)
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2009-09-09
Line count: 13
Word count: 98
Mörker rådde i mitt sinne, Kallt mitt arma hjerta kändes, Innan kärleken der inne Af en vänlig ängel tändes. Ser du solen efter natten Strålande på fästet tåga, Dimmor skingras, land och vatten I ett helgon skimmer låga. Ser du bilden af mitt hjerta: Så dess första morgon grydde, Så med fruktan, tomhet, smärta Skuggan från dess verldar flydde. Sol, som lifvets natt förjagar, Kärlek, om ett bröst du glömmer, Hvartill dessa mulna dagar, Som man utan dig fördrömmer. Dessa dagar evigt like, Dessa hopplöst långa stunder, Detta lif i dödens rike Utan ljus och utan under.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Hjertats morgon", appears in Lyriska dikter I
Go to the general single-text view
Note: modernized spelling can be applied to the following words:hjerta -> hjärta
Hvartill -> Vartill
lifvets -> livets
lif -> liv
L'obscurité a pris possession de mon esprit, Et mon pauvre cœur a ressenti le froid, Avant que l'amour en lui Ne soit allumé par un ange affectueux. Regarde comme le soleil après la nuit En brillant fait son chemin Les brumes se dissipent, la terre et les eaux Reposent dans un éclat de sainteté. Regarde une image de mon cœur : Ainsi son premier matin point, Ainsi avec crainte, vacuité, douleur Comme une ombre il s'enfuit de ce monde. Soleil, qui chasse la nuit de la vie, Amour, si tu oublies un sein, Où ces jours sombres mènent Ceux qui sans toi se perdent en rêveries ? Ces jours toujours semblables, Ces longues heures désespérées, Cette vie dans le royaume de la mort Sans lumière ni miracle.
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to French (Français) copyright © 2009 by Guy Laffaille, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you may ask the copyright-holder(s) directly or ask us; we are authorized to grant permission on their behalf. Please provide the translator's name when contacting us.
Contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Hjertats morgon", appears in Lyriska dikter I
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2009-09-09
Line count: 20
Word count: 125
Våren flyktar hastigt, Hastigare sommarn, Hösten dröjer länge, Vintern ännu längre. Snart I sköna kinder, Skolen i förvissna Och ej knoppas mera. Gossen svarte åter: Än i höstens dagar Gläda vårens minnen, Än i vinterns dagar Räcka sommarns skördar. Fritt må våren flykta, Fritt må kinden vissna, Låt oss nu blott äska, Låt oss nu blott kyssas.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), appears in Lyriska dikter II, in Idyll och epigram, no. 12, first published 1830
Go to the general single-text view
"Le printemps vole vite, L'été encore plus vite, L'automne s'attarde longtemps L'hiver encore plus longtemps. Bientôt, ô jolies joues, Vous vous fanerez Et vous ne bourgeonnerez plus." Le garçon répondit : "Même pendant les jours d'automne Les souvenirs du printemps réjouissent, Même pendant les jours d'hiver Les moissons de l'été suffisent. Laisse le printemps s'enfuir, Laisse nos joues se faner, Maintenant laisse-nous seulement nous aimer, Maintenant laisse-nous seulement nous embrasser."
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to French (Français) copyright © 2009 by Guy Laffaille, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you may ask the copyright-holder(s) directly or ask us; we are authorized to grant permission on their behalf. Please provide the translator's name when contacting us.
Contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), appears in Lyriska dikter II, in Idyll och epigram, no. 12, first published 1830
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2009-09-09
Line count: 16
Word count: 69
Tröttad lade jag mig ned på bädden, Att i sömnen glömma sorg och saknad, Men en dröm sig smög till hufvudgärden, Hviskande uti mitt öra detta: "Vakna, hon är här, den sköna flickan, Blicka upp, att hennes kyss emotta!" Och jag slår med glädje upp mitt öga. Hvar är drömmen? Som en rök försvunnen. Hvar är flickan? Bortom land och sjöar. Hvar är kyssen? Ack, blott i min längtan.
Fatigué, je m'allonge sur mon lit, Pour qu'en dormant j'oublie mon chagrin et son absence. Mais un rêve se glisse jusqu'à la tête de mon lit Murmurant à mon oreille : "Réveille-toi, elle est ici, celle jolie fille, Ouvre les yeux, pour recevoir son baiser !" Et avec plaisir j'ouvre mes yeux. Où est le rêve ? Disparu comme de la fumée. Où est la fille ? Au-delà de la terre et du lac. Où est le baiser ? Oh, juste dans mon désir.
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to French (Français) copyright © 2009 by Guy Laffaille, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you may ask the copyright-holder(s) directly or ask us; we are authorized to grant permission on their behalf. Please provide the translator's name when contacting us.
Contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Drömmen"
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2009-09-09
Line count: 10
Word count: 80
Mig ej lockar din skatt, Afrikas gyllne flod! Ej din perla jag sökt, strålande Ocean! Friggas hjerta mig lockar, Röjdt i tårade ögats dagg. O, hur ringa för mig vore en gränslös verld, Med dess solar af guld, med dess demanters sken, Mot den verld jag med henne Hänryckt gömmer i sluten famn. Hvad af stoftet hon lånt, vad hon af himlen har, Kan jag skilja det mer, än på vår sommarsky Hvad blott aftonen målar Eller morgonens blomsterhand? Tanke svindlar och syn, när i dess blick jag ser, Liksom såge jag ned i ett omätligt djup, Tills jag spritter ur dvalan Vid en kyss af dess purpurmund. Säg, hvar fostrades du, leende engel, säg! Tills du sänkte dig ned, och åt ditt rosentjäll Gaf gestalten af Frigga, Att försköna min vandring här. Mulnar banan ibland, skjuter ett törne fram, Suckar anden engång, tryckt af sin bojas ok, O, hur saligt att ila I den älskades armar då! Jorden smeker min fot, ljuv som en vårvind der, Lifvets fjettrande tyngd lätt som en bubbla käns, Och af svällande pulsar Vaggas själen till Gudars ro.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Till Frigga", appears in Lyriska dikter I
Go to the general single-text view
Confirmed with Johan Ludvig Runeberg, Samlade skrifter, Volumes 2-3, Örebro, N. M. Lindes Boktryckeri, 1852, pages 258-259.
Due to spelling reforms, this is how the text appears in Sibelius's song:
Mig ej lockar din skatt, Afrikas gyllne flod! Ej din pärla jag sökt, strålande Ocean! Friggas hjärta mig lockar, Röjt i tårade ögats dagg. O, hur ringa för mig vore en gränslös värld, Med dess solar af guld, med dess demanters sken, Mot den värld, jag med henne Hänryckt gömmer i sluten famn! Vad af stoftet hon lånt, vad hon av himlen har, Kan jag skilja det mer, än på vår sommarsky Vad blott aftonen målar Eller morgonens blomsterhand? Tanke svindlar och syn, när i dess blick jag ser, Liksom såge jag ned i ett omätligt djup, Tills jag spritter ur dvalan Vid en kyss af dess purpurmun. Säg, var fostrades du, leende ängel, säg! Tills du sänkte dig ned, och åt ditt rosentjäll Gav gestalten av Frigga, Att försköna min vandring här. Mulnar banan ibland, skjuter ett törne fram, Suckar anden engång, tryckt av sin bojas ok, O, hur saligt att ila I den älskades armar då! Jorden smeker min fot ljuv som en vårvind där Livets fjättrande tyngd lätt som en bubbla känns, Och av svällande pulsar Vaggas själen till Gudars ro.
Ton trésor ne m'attire pas, rivière dorée d'Afrique ! Je n'ai pas cherché tes perles, océan brillant ! Le cœur de Frigga m'attire, Révélé dans une rosée de larmes. Oh, comme un monde sans limite me semblerait petit, Avec ses soleils dorés et ses diamants brillants Comparé au monde que moi avec elle Nous cachons dans notre étreinte exclusive et extatique ! Qu'a-t-elle emprunté à la terre et pris au ciel, Que je puisse distinguer, juste comme dans le ciel d'été, Puis-je dire ce que le soir a peint Ou ce que le matin a créé avec des brassées de fleurs ? Mon esprit et mes yeux ont le vertige quand je la regarde dans les yeux, Comme si je regardais dans une profondeur infinie, Jusqu'à ce que je sois éveillé de ma transe Par un baiser de ta bouche pourpre. Dis, d'où viens-tu, ange souriant, dis ! Avant que tu descendes sur terre, et qu'à ton essence de rose Tu donnes la forme de Frigga, Pour rendre mes promenades ici merveilleuses. Le chemin est parfois peu clair, une épine peut s'avancer, L'esprit peut soupirer sous le poids de ses chaînes. Oh, comme cela soulage de se hâter Alors vers les bras de sa bien-aimée ! La terre caresse mon pied aussi doucement qu'une brise de printemps, Les chaînes de la vie semblent aussi légères qu'une bulle, Et par des impulsions tumultueuses L'âme est bercée jusqu'à un repos divin.
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to French (Français) copyright © 2009 by Guy Laffaille, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you may ask the copyright-holder(s) directly or ask us; we are authorized to grant permission on their behalf. Please provide the translator's name when contacting us.
Contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Till Frigga", appears in Lyriska dikter I
Go to the general single-text view
note: Frigga est la déesse de l'amour et du mariage, elle est la femme d'Odin.This text was added to the website: 2009-09-09
Line count: 28
Word count: 233
På marken vistas fogeln blott, Och löfven skymma än, Jag har ej gjort ett enda skott, Och det blir qväll igen. Om vintern komme hit engång Med drifvor i sitt fjät, Jag såge bättre ripans gång Och orren hölle trä't. Om luften ville blifva sval, Och löfven falla se'n, Jag såg kanske i nästa dal En flock af järpar re'n. Dock snart skall ripans spår sig te Och järpens skygd förgå; Men den, som helst jag ville se, Skall jag ej se ändå. Jag blickar här, hon blickar der, Men ack, vi mötas ej! Jag kunde stå, der blicken år, Och såge henne ej. Emellan oss är sjö, är fjäll, Är mo med furu på, Emellan oss är dag och qväll Och kanske natt också.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Jägargossen", appears in Lyriska dikter I
Go to the general single-text view
Sur la terre il y avait des oiseaux, Et les feuilles masquaient ma vue, Je n'ai pas tiré un seul coup, Et bientôt le soir est tombé à nouveau. Si l'hiver revenait à nous encore, Avec les congères pendant son passage Je verrais mieux les traces du lagopède Et le tétras dans l'arbre Si l'air devenait frais Et que les feuilles tombaient des arbres Peut-être que je verrais dans la vallée suivante Un troupeau de gélinottes déjà. Mais bientôt les traces du lagopède apparaitront Et la protection de la gélinotte disparaîtra. Mais celle que j'aimerais vraiment voir Je ne la verrai pas. Je regarde ici, elle regarde là, Mais hélas, nous ne nous rencontrons pas ! Je pourrais me tenir où son regard tombe, Et pourtant ne pas la voir. Entre nous il y a des lacs et des montagnes Et des landes avec des sapins Entre nous il y a le jour et le soir Et peut-être la nuit aussi.
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to French (Français) copyright © 2009 by Guy Laffaille, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you may ask the copyright-holder(s) directly or ask us; we are authorized to grant permission on their behalf. Please provide the translator's name when contacting us.
Contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Jägargossen", appears in Lyriska dikter I
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2009-09-09
Line count: 24
Word count: 160