French (Français) translations of 6 sånger (Six Songs), opus 90
by Jean Sibelius (1865 - 1957)
Löfven de falla, Sjöarna frysa... Flyttande svanor, Seglen, o seglen Sorgsna till södern, Söken dess nödspis, Längtande åter; Plöjen dess sjöar, Saknande våra! Då skall ett öga Se er från palmens Skugga och tala: "Tynande Svanor, Hvilken förtrollning Hvilar på norden? Den som från södern Längtar, hans längtan Söker en himmel."
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Norden", appears in Lyriska dikter II
See other settings of this text.
Note: modern spelling would change "Löfven" to "Löven" and remove the leading 'H' for "Hvilken" and "Hvilar".
Les feuilles tombent, Les lacs sont gelés. Les cygnes en migration Naviguent, naviguent, Tristement vers le sud, Ils cherchent un refuge, Impatients du retour. Ils voguent sur les lacs, Regrettant les nôtres ! Alors un œil Vous verra depuis le palmier, Dans l'ombre, et dira : "Cygnes misérables, Quels charmes Se trouvent au Nord ? Celui qui du Sud Languit, il souhaite Chercher un paradis."
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to French (Français) copyright © 2009 by Guy Laffaille, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you may ask the copyright-holder(s) directly or ask us; we are authorized to grant permission on their behalf. Please provide the translator's name when contacting us.
Contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Norden", appears in Lyriska dikter II
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2009-09-09
Line count: 18
Word count: 62
Kom, du sorgsna nordan; Varje gång du kommer. Bär du bud från henne. Kommer du i fläkten. Bär du hennes suckar; Kommer du i ilen. Bär du hennes klagan; Kommer du i stormen. Bär du hennes verop: "Ve mig, edsförgätna. Ve mig, ensam blevna! Ur den gamles armar, Från hans kalla kyssar, O, vem för mig åter Till min varma yngling, Till min första kärlek!"
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Hennes budskap", appears in Lyriska dikter II, in Idyll och epigram
See other settings of this text.
Viens, triste vent du nord ; Chaque fois que tu viens Tu apportes un message d'elle. Si tu viens comme une brise, Tu apportes ses soupirs ; Si tu viens comme une rafale Tu apportes sa complainte ; Si tu viens comme une tempête, Tu apportes son cri de douleur : "Hélas, mes serments ont été oubliés, Hélas, je suis restée seule ! Loin des bras du vieux, Loin de ses baisers froids, Oh, qui me ramènera À mon doux jeune homme, À mon premier amour !"
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to French (Français) copyright © 2009 by Guy Laffaille, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you may ask the copyright-holder(s) directly or ask us; we are authorized to grant permission on their behalf. Please provide the translator's name when contacting us.
Contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Hennes budskap", appears in Lyriska dikter II, in Idyll och epigram
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2009-09-16
Line count: 16
Word count: 82
Solen några purpurdroppar Ren på österns skyar stänkt. Och på buskar, blad och knoppar Daggens pärleskur sig sänkt. Skogens alla fåglar svinga Jublande från topp till topp, Tusen glädjeljud förklinga, Tusen stämmas åter opp. Fjärden krusas, böljan randas. Lunden rörs av fläkt pa fläkt, Liv och blomsterdofter blandas I varenda andedräkt. Ängel från det fjärran höga, Varje väsens blida vän, Gryning! har ett mulnat öga Mött din ljusa anblick än? Skingrad är bekymrens dimma, Tankens dystra moln förgått; Dagen i sin barndoms-timma Älskar barndoms-känslor blott. Ingen lider, ingen saknar: Allt är glädje, frid och hopp. Med naturens morgon vaknar Varje hjärtas morgon opp.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Morgonen", appears in Lyriska dikter I
See other settings of this text.
Quelques gouttes pourpres Dans le ciel à l'est par le soleil ont été lancées, Et sur les buissons, les feuilles et les bourgeons La rosée en pluie de perles est descendue. Tous les oiseaux dans la forêt s'élèvent Joyeusement du sommet d'un arbre au suivant. Un millier de notes joyeuses s'évanouissent Un millier retentissent à nouveau. La baie ondule, l'onde est striée, Le bosquet est agité par un souffle incessant. La vie et le parfum des fleurs sont mélangés Dans chaque respiration. L'ange depuis les hauteurs éloignées, Chaque créature est un doux ami. Aube ! un œil nuageux a-t-il Déjà rencontré ton aspect brillant ? Les brumes de l'anxiété se sont toutes dispersées, Les sombres nuages de la pensée sont oubliés ; Le jour, à l'heure de son enfance Aime seulement les sentiments de l'enfance. Personne ne souffre, personne ne se languit ; Tout est joie, paix et espoir. Avec le matin de la nature s'éveille Le matin de chaque cœur.
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to French (Français) copyright © 2009 by Guy Laffaille, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you may ask the copyright-holder(s) directly or ask us; we are authorized to grant permission on their behalf. Please provide the translator's name when contacting us.
Contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Morgonen", appears in Lyriska dikter I
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2009-09-16
Line count: 24
Word count: 157
Jag vandrar fram på skogens ban, Och blickar opp i tall och gran, Och ofta nog jag fåglar ser, Men ingen flyger ner. Och var och en tycks fly den stråt, Där jag har utsatt mitt försåt, Och lika tomhänt, som jag kom, Jag måste vända om. Jag borde se med sorg och ångst På min bedragna fågelfångst, Men huru felt det än må slå, Är jag förnöjd ändå. Jag har en snara kvar till slut, Som aldrig lämnats tom förut, Dit fågeln lika gärna går, Som jag densamma får. Och när jag kommer hem igen, Jag gillrar än i afton den, Och flicka lyder fågelns namn, Och snaran är min famn.
Je me promène dans les entiers de la forêt, Et je regarde dans les sapins et les pins, Et je vois des oiseaux assez souvent, Mais ils ne descendent jamais. Et chacun semble ne pas s'approcher de l'endroit Où j'ai posé mes pièges. Et, les mains aussi vides que je suis venu, Je dois m'en retourner. Je devrais regarder avec chagrin et anxiété La perte de ma chasse. Mais aussi bizarre que cela paraisse, Je suis tout à fait satisfait. J'ai gardé un piège final Qui n'est jamais resté vide auparavant Où l'oiseau va aussi volontiers Que moi. Et quand je suis revenu à la maison, Une fois encore j'ai posé mon piège le soir. Et son nom est mon amie Et le piège est mon étreinte.
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to French (Français) copyright © 2009 by Guy Laffaille, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you may ask the copyright-holder(s) directly or ask us; we are authorized to grant permission on their behalf. Please provide the translator's name when contacting us.
Contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877)
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2009-09-17
Line count: 20
Word count: 127
På den lugna skogssjöns vatten Satt jag hela sommarnatten, Och för böljans tropp, ur båten, Slängde tanklös ut försåten. Men en talltrast sjöng på stranden, Att han kunnat mista anden, Tills jag halvt förtörnad sade: "Bättre, om din näbb du lade Under vingen, och till dagen Sparde tonerna och slagen." Men den djärve hördes svara: "Gosse, låt ditt metspö vara. Såg du opp kring land och vatten, Kanske sjöng du själv om natten." Och jag lyfte opp mitt öga, Ljus var jorden, ljust det höga, Och från himlen, stranden, vågen Kom min flicka mig i hågen. Och, som fågeln spått i lunden, Sjöng jag denna sång på stunden.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Sommarnatten", appears in Lyriska dikter II
See other settings of this text.
Sur l'eau tranquille du lac de la forêt J'étais assis toute la nuit d'été Et, dans les vagues, du bateau Je posais mes pièges, sans penser. Mais une grive chanta sur la rive du lac Comme si son esprit était perdu ; Jusqu'à ce que, à moitié en colère, je dis : "Ce serait mieux si tu mettais ton bec Sous ton aile, et économisais pour la journée Ta musique et ton gazouillis." Mais l'oiseau effronté répondit : "Garçon, ce serait mieux si tu mettais ta canne de côté. Si tu regardais autour, la terre et l'eau, Peut-être que tu chanterais aussi la nuit." Et je levais les yeux, Brillante était la terre, brillant était le ciel, Et du paradis, de la rive, de l'onde Mon amie vint dans mon esprit. Et, comme l'oiseau dans le bosquet l'avait prédit, Je chantais sur le champ.
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to French (Français) copyright © 2009 by Guy Laffaille, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you may ask the copyright-holder(s) directly or ask us; we are authorized to grant permission on their behalf. Please provide the translator's name when contacting us.
Contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Sommarnatten", appears in Lyriska dikter II
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2009-09-17
Line count: 20
Word count: 141
Långt bort om fjärdens våg, långt bort om fjälets topp du ensam dagen såg och växte ensam opp. Jag saknade ej dig; Jag sökte ej din stråt; jag visste ej en stig, som skulle lett ditåt. Jag kände ej din far, jag kände ej din mor, jag såg ej var du var, jag såg ej vart du for. Liksom den bäck, där rann, för den, som rinner här, vi voro för varann, så länge du var där; Två plantor, mellan dem en äng i blomning står; två fåglar, som fått hem, i skilda lundars snår. O, andra nejders son! vi flög du dädan, säg? O fågel långt ifrån! vem styrde hit din väg? Till hjärtat, som var kallt, säg, hur du lågor bar - Hur kunde du bli allt för den, du intet var?
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Hvem styrde hit din väg?"
See other settings of this text.
Loin des vagues de la baie, loin des pics des montagnes, Seul tu as vu le jour, et, seul, tu as grandi. Tu ne me manques pas ; Je n'ai pas cherché tes traces ; Je ne connaissais aucun chemin qui aurait pu mener là. Je ne connaissais pas ton père, je ne connaissais pas ta mère, je ne pouvais voir où tu étais, je ne pouvais pas voir où tu allais. Comme le courant, qui courait, pour celui qui court ici nous étions l'un pour l'autre aussi loin que si tu étais là. Deux plantes, et entre elles un prairie en fleurs ; deux oiseaux qui ont trouvé des maisons dans des fourrés différents. Oh, fils d'autres climats ! comment as-tu volé de là-bas, dis ? Oh, oiseau de loin ! qui t'as emmené ici ? Au cœur qui était froid, dis comment tu portes des flammes. -- Comment tu pourrais devenir tout pour celui pour qui tu n'étais rien ?
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to French (Français) copyright © 2009 by Guy Laffaille, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you may ask the copyright-holder(s) directly or ask us; we are authorized to grant permission on their behalf. Please provide the translator's name when contacting us.
Contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Hvem styrde hit din väg?"
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2009-09-17
Line count: 28
Word count: 153