Finnish (Suomi) translations of Seitsemän yksinlaulua pianon säestyksellä Runebergin teksteihin = 7 sånger (Seven songs), opus 13
by Jean Sibelius (1865 - 1957)
Under strandens granar lekte gossen Vid en vik af den besjungna Saimen. Honom såg ur böljans salar Necken, Såg med kärlek på den sköna gossen, Önskande att honom till sig locka. Då som gubbe steg han först på stranden, Men den muntre gossen flydde honom; Och som yngling steg han sen på stranden, Men den muntre gossen bidde icke; Sist, förvandlad till en yster fåle, Steg han upp och hoppade bland träden. Nu när gossen såg den muntra fålen, Gick han sakta lockande till honom, Grep i hast hans man och sprang på ryggen, Lysten att en glädtig ridt försöka; Men i samma ögonblick till djupet Flydde Necken med sitt sköna byte. Kom så gossens moder ner till stranden, Sökande sitt barn med sorg och tårar. Henne såg ur böljans salar Necken, Såg med kärlek på den sköna qvinnan, Önskande att henne till sig locka. Då som gubbe steg han först på stranden, Men den sorgsna qvinnan flydde honom; Och som yngling steg han sen på stranden. Men den sorgsna qvinnan bidde icke; Sist, förvandlad till den muntra gossen, Låg han glad och vaggade på vågen. Nu, när modern såg sin son den sörjde, Sprang hon ut i böljan i hans armar, Lysten att ur vådan honom rädda; Men i samma ögonblick till djupet Flydde Necken med sitt sköna byte.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), no title, appears in Lyriska dikter II, in Idyll och epigram, no. 24, first published 1830
Go to the general single-text view
Note: "Necken" can be modernized to "Näcken"Rannan kuusien alla leikki poikanen ylistetyn Saimaan lahdelman luona. Hänet näki aaltojen salista Näkki, katsoi kaunista poikaa rakkaudella ja tahtoi houkutella hänet luokseen. Ensin hän nousi rannalle vanhan ukon hahmossa, mutta poikaveitikka pakeni häntä; sitten hän tuli uudelleen nuorukaisena, mutta ei poikaveitikka hänestä välittänyt; lopulta hän muutti itsensä virmaksi varsaksi, kiipesi rannalle ja kirmasi puiden joukossa. Kun poika nyt näki iloisen varsan, meni hän varovaisesti houkutellen sen luo, tarttui nopeasti sen harjaan ja hyppäsi selkään, innostuneena kokeilemaan hupaisaa ratsastusta; mutta samalla hetkellä katosi Näkki syvyyksiin vieden mukanaan kauniin saaliinsa. Niin tuli pojan äiti rantaan etsimään lastaan surren ja itkien; hänet näki aaltojen salista Näkki, katsoi kaunista naista rakkautta tuntien ja tahtoi houkutella hänet luokseen. Vanhan ukon hahmossa hän ensin nousi rannalle, mutta sureva nainen pakeni häntä; sitten hän tuli uudelleen nuorukaisena, mutta ei sureva nainen hänestä välittänyt; lopulta, sen poikaveitikan hahmossa, hän lepäsi iloisena keinuvilla aalloilla. Kun äiti näki kaivatun poikansa, hän syöksyi aaltoihin Näkin syliin tahtoen näin pelastaa pojan vaarasta: mutta, siinä samassa pakeni Näkki syvyyksiin vieden mukanaan kauniin saaliinsa.
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to Finnish (Suomi) copyright © 2010 by Erkki Pullinen, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you must ask the copyright-holder(s) directly for permission. If you receive no response, you must consider it a refusal.
Erkki Pullinen. We have no current contact information for the copyright-holder.
If you wish to commission a new translation, please contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), no title, appears in Lyriska dikter II, in Idyll och epigram, no. 24, first published 1830
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2010-01-15
Line count: 33
Word count: 171
Der jag satt i drömmar vid en källa, Hörde jag en kyss på mina läppar Sakta tala till en annan detta: Se, hon kommer, se, se, den blyga fliekan kommer redan; Inom några stunder sitter jag På hennes rosen låppar, Och hon bär mig troget hela dagen, Näns ej smaku på ett enda smultron, Att ej blanda mig med smultron saften, Näns ej dricka ur den klara källan, Att ej krossa mig mot glasets bräddar, Näns ej hviska ens ett ord om kärlek, Att ej fläkta mig från rosen läppen.
Kun kerran istuin haaveissaani lähteen partaalla, kuulin kuinka suudelma huulillani hiljaa kuiskasi toiselle suudelmalle: "Katso, hän tulee, katso se kaino tyttö tulee jo; muutaman hetken päästä istun hänen ruusuhuulillaan, ja hän kantaa minua uskollisesti koko päivän, ei raatsi maistaa edes yhtä mansikkaa, ettei laimentaisi minua mansikan mehulla, eikä raatsi juoda kirkasta lähdevettä, ettei musertaisi minua lasin reunoihin, eikä raatsi kuiskata edes yhtä rakkauden sanaa, ettei henkäisisi minua pois ruusuhuuliltaan."
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to Finnish (Suomi) copyright © 2010 by Erkki Pullinen, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you must ask the copyright-holder(s) directly for permission. If you receive no response, you must consider it a refusal.
Erkki Pullinen. We have no current contact information for the copyright-holder.
If you wish to commission a new translation, please contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877)
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2010-01-14
Line count: 13
Word count: 69
Mörker rådde i mitt sinne, Kallt mitt arma hjerta kändes, Innan kärleken der inne Af en vänlig ängel tändes. Ser du solen efter natten Strålande på fästet tåga, Dimmor skingras, land och vatten I ett helgon skimmer låga. Ser du bilden af mitt hjerta: Så dess första morgon grydde, Så med fruktan, tomhet, smärta Skuggan från dess verldar flydde. Sol, som lifvets natt förjagar, Kärlek, om ett bröst du glömmer, Hvartill dessa mulna dagar, Som man utan dig fördrömmer. Dessa dagar evigt like, Dessa hopplöst långa stunder, Detta lif i dödens rike Utan ljus och utan under.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Hjertats morgon", appears in Lyriska dikter I
Go to the general single-text view
Note: modernized spelling can be applied to the following words:hjerta -> hjärta
Hvartill -> Vartill
lifvets -> livets
lif -> liv
Pimeys vallitsi sielussani, kylmältä tuntui sydän-parkani, ennenkuin ystävällinen enkeli sytytti sen sisälle rakkauden liekin. Näetkö, miten aurinko yön jälkeen säteilevänä vaeltaa juhlaan, usvat hajoavat, maa ja vesi leimuavat pyhässä hehkussa. Näetkö kuvan sydämestäni; niin senkin ensimmäinen aamu koitti, niin pelko, tyhjyys, tuska varjon lailla pakenivat sen maailmoista. Aurinko, joka karkoitat elämän yön, rakkaus, jos unohdat yhdenkään sydämen, miten tulisimme toimeen synkkinä hetkinä, jotka ilman sinua kuluisivat tyhjissä haaveiluissa. Niinä ikuisesti samanlaisina päivinä, niinä toivottoman pitkinä tunteina, tässä elämässä kuoleman valtakunnassa ilman valoa ja ilman ihmeitä.
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to Finnish (Suomi) copyright © 2010 by Erkki Pullinen, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you must ask the copyright-holder(s) directly for permission. If you receive no response, you must consider it a refusal.
Erkki Pullinen. We have no current contact information for the copyright-holder.
If you wish to commission a new translation, please contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Hjertats morgon", appears in Lyriska dikter I
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2010-01-14
Line count: 20
Word count: 85
Våren flyktar hastigt, Hastigare sommarn, Hösten dröjer länge, Vintern ännu längre. Snart I sköna kinder, Skolen i förvissna Och ej knoppas mera. Gossen svarte åter: Än i höstens dagar Gläda vårens minnen, Än i vinterns dagar Räcka sommarns skördar. Fritt må våren flykta, Fritt må kinden vissna, Låt oss nu blott äska, Låt oss nu blott kyssas.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), appears in Lyriska dikter II, in Idyll och epigram, no. 12, first published 1830
Go to the general single-text view
"Kevät pakenee nopeasti, kesä vieläkin nopeammin, syksy kestää kauan, talvi vieläkin kauemmin. Pian, kauniit posket, pian tekin lakastutte, ettekä kukoista enää." Poika puolestaan vastasi: "Vielä syksyn päivinäkin ilahduttavat kevään muistot, aina talven päiviin asti riittävät kesän sadot. Paetkoon kevät, kuihtukoot posket, nyt on aika vain rakastaa, nyt on aika vain suudella."
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to Finnish (Suomi) copyright © 2010 by Erkki Pullinen, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you must ask the copyright-holder(s) directly for permission. If you receive no response, you must consider it a refusal.
Erkki Pullinen. We have no current contact information for the copyright-holder.
If you wish to commission a new translation, please contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), appears in Lyriska dikter II, in Idyll och epigram, no. 12, first published 1830
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2010-01-15
Line count: 16
Word count: 51
Tröttad lade jag mig ned på bädden, Att i sömnen glömma sorg och saknad, Men en dröm sig smög till hufvudgärden, Hviskande uti mitt öra detta: "Vakna, hon är här, den sköna flickan, Blicka upp, att hennes kyss emotta!" Och jag slår med glädje upp mitt öga. Hvar är drömmen? Som en rök försvunnen. Hvar är flickan? Bortom land och sjöar. Hvar är kyssen? Ack, blott i min längtan.
Väsyneenä kävin levolle vuoteeseeni unohtaakseni unessa suruni ja kaipaukseni; mutta eräs tietty uni hiipi tyynylleni ja kuiskasi korvaani näin: "Herää, hän on täällä, se tyttö-kulta; katso ylös, ja ota vastaan hänen suudelmansa!" Ja täynnä iloa avaan silmäni: Missä se uni on? Haihtui ilmaan kuin savu. Missä se tyttö on? Poissa maiden ja merten takana. Missä se suukko on? Voi, vain minun haaveissani.
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to Finnish (Suomi) copyright © 2010 by Erkki Pullinen, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you must ask the copyright-holder(s) directly for permission. If you receive no response, you must consider it a refusal.
Erkki Pullinen. We have no current contact information for the copyright-holder.
If you wish to commission a new translation, please contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Drömmen"
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2010-01-10
Line count: 10
Word count: 62
Mig ej lockar din skatt, Afrikas gyllne flod! Ej din perla jag sökt, strålande Ocean! Friggas hjerta mig lockar, Röjdt i tårade ögats dagg. O, hur ringa för mig vore en gränslös verld, Med dess solar af guld, med dess demanters sken, Mot den verld jag med henne Hänryckt gömmer i sluten famn. Hvad af stoftet hon lånt, vad hon af himlen har, Kan jag skilja det mer, än på vår sommarsky Hvad blott aftonen målar Eller morgonens blomsterhand? Tanke svindlar och syn, när i dess blick jag ser, Liksom såge jag ned i ett omätligt djup, Tills jag spritter ur dvalan Vid en kyss af dess purpurmund. Säg, hvar fostrades du, leende engel, säg! Tills du sänkte dig ned, och åt ditt rosentjäll Gaf gestalten af Frigga, Att försköna min vandring här. Mulnar banan ibland, skjuter ett törne fram, Suckar anden engång, tryckt af sin bojas ok, O, hur saligt att ila I den älskades armar då! Jorden smeker min fot, ljuv som en vårvind der, Lifvets fjettrande tyngd lätt som en bubbla käns, Och af svällande pulsar Vaggas själen till Gudars ro.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Till Frigga", appears in Lyriska dikter I
Go to the general single-text view
Confirmed with Johan Ludvig Runeberg, Samlade skrifter, Volumes 2-3, Örebro, N. M. Lindes Boktryckeri, 1852, pages 258-259.
Due to spelling reforms, this is how the text appears in Sibelius's song:
Mig ej lockar din skatt, Afrikas gyllne flod! Ej din pärla jag sökt, strålande Ocean! Friggas hjärta mig lockar, Röjt i tårade ögats dagg. O, hur ringa för mig vore en gränslös värld, Med dess solar af guld, med dess demanters sken, Mot den värld, jag med henne Hänryckt gömmer i sluten famn! Vad af stoftet hon lånt, vad hon av himlen har, Kan jag skilja det mer, än på vår sommarsky Vad blott aftonen målar Eller morgonens blomsterhand? Tanke svindlar och syn, när i dess blick jag ser, Liksom såge jag ned i ett omätligt djup, Tills jag spritter ur dvalan Vid en kyss af dess purpurmun. Säg, var fostrades du, leende ängel, säg! Tills du sänkte dig ned, och åt ditt rosentjäll Gav gestalten av Frigga, Att försköna min vandring här. Mulnar banan ibland, skjuter ett törne fram, Suckar anden engång, tryckt av sin bojas ok, O, hur saligt att ila I den älskades armar då! Jorden smeker min fot ljuv som en vårvind där Livets fjättrande tyngd lätt som en bubbla känns, Och av svällande pulsar Vaggas själen till Gudars ro.
Minua eivät aarteesi himoita, Afrikan kultainen joki! En ole helmiäsi etsinyt, kimmeltävä valtameri! Friggan sydän minua houkuttaa luokseen, sen paljastavat silmän kastehelmet. Miten mitättömältä tuntuisikaan avara maailma kultaisine aurinkoineen, loistavine timantteineen, verrattuna siihen maailmaan, jossa hän ja minä sylitysten painautuneina piiloudumme muilta. Mikä hänessä on maasta, mikä taivaasta, sitä en enää pysty erottamaan sen paremmin kuin sitäkään, onko kesätaivaan rusotus illan vai kukkivan aamun maalaamaa. Mieleni sekoaa, kun kohtaan hänen katseena, on ikäänkuin katselisin mittaamattomaan syvyyteen, kunnes säpsähtäen herään horroksesta purppuranpunaisen suun suudelmaan. Kerro, missä sinä kasvoit, hymyilevä enkelini, ennenkuin laskeuduit alas ja ruusuiselle olemuksellesi annoit Friggan muodon sulostuttamaan vaellustani täällä. Jos tieni joskus synkkenee tai orjantappura tunkee esiin, jos sielu huokailee ikeensä kahlehtimana, oi miten autuaallista on silloin kiiruhtaa rakkaansa syliin! Maa hyväilee jalkaani hellästi kuin kevättuuli, elämän raskas taakka tuntuu kevyeltä kuin ilmakupla ja keinahtelevat sykähdykset tuudittavat sielun jumalten rauhaan.
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to Finnish (Suomi) copyright © 2010 by Erkki Pullinen, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you must ask the copyright-holder(s) directly for permission. If you receive no response, you must consider it a refusal.
Erkki Pullinen. We have no current contact information for the copyright-holder.
If you wish to commission a new translation, please contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Till Frigga", appears in Lyriska dikter I
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2010-01-15
Line count: 28
Word count: 142
På marken vistas fogeln blott, Och löfven skymma än, Jag har ej gjort ett enda skott, Och det blir qväll igen. Om vintern komme hit engång Med drifvor i sitt fjät, Jag såge bättre ripans gång Och orren hölle trä't. Om luften ville blifva sval, Och löfven falla se'n, Jag såg kanske i nästa dal En flock af järpar re'n. Dock snart skall ripans spår sig te Och järpens skygd förgå; Men den, som helst jag ville se, Skall jag ej se ändå. Jag blickar här, hon blickar der, Men ack, vi mötas ej! Jag kunde stå, der blicken år, Och såge henne ej. Emellan oss är sjö, är fjäll, Är mo med furu på, Emellan oss är dag och qväll Och kanske natt också.
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Jägargossen", appears in Lyriska dikter I
Go to the general single-text view
Kaikki linnut ovat maassa, ja lehdet peittävät ne suojaansa; laukaustakaan en ole ampunut, ja ilta on jo taas tulollansa. Jos talvi lopultakin tulisi kinostensa kanssa, näkisin paremmin missä metsäkana liikkuu, ja teeri pysyisi puussa. Jos ilma viilenisi ja lehdet putoaisivat, voisin ehkä seuraavassa laaksossa jo nähdä pyyparven. Kyllähän metsäkanan jäljet pian näkyvät, ja teeren suoja katoaa. Mutta sitä, jonka mieluiten tahtoisin nähdä, en kuitenkaan saa tavata. Minä katson tänne - hän katsoo tuonne; mutta, voi, me emme kohtaa! Vaikka voisin mennä niin kauas kuin katseeni kantaa, en kuitenkaan näkisi häntä. Meidän välillämme on järviä ja tuntureita, on honkaisia kankaita, meidän välillämme on päivä ja ilta, ja kenties vielä yökin.
Text Authorship:
- Translation from Swedish (Svenska) to Finnish (Suomi) copyright © 2010 by Erkki Pullinen, (re)printed on this website with kind permission. To reprint and distribute this author's work for concert programs, CD booklets, etc., you must ask the copyright-holder(s) directly for permission. If you receive no response, you must consider it a refusal.
Erkki Pullinen. We have no current contact information for the copyright-holder.
If you wish to commission a new translation, please contact: licenses@email.lieder.example.net
Based on:
- a text in Swedish (Svenska) by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Jägargossen", appears in Lyriska dikter I
Go to the general single-text view
This text was added to the website: 2010-01-14
Line count: 24
Word count: 108