5 julsånger

Nu står jul vid snöig port,
klappar på och myser:
Kära barn släpp in mig fort!
Här står jag och fryser.
Se, min korg är full och tung!
Båd' åt gammal och åt ung
har jag gåvor rara;
får jag hos dig vara?
-- Ja, kom, Ja, kom, kära jul!

"Jag för med mig tända ljus
och en gran från skogen,
frid och fröjd i varje hus,
vänskap så förtrogen.
Fattig man skall ej bli glömd,
där han hungrar tyst och gömd,
och var sorg, som gråter,
skall bli tröstad åter."
"Ja, kom ja, kom, kära jul!"

Nu så kommer julen!			
Nu är julen här,				
litet mörk och kulen,			
men ändå så kär.			

Han i salen träder			
med så hjärtligt sinn’,			
och i högtidskläder			
dansa barnen in.	 			

Ljusen och lanternan			
glimma högt kring dem,			
som den klara stjärnan			
över Betlehem.				

Brinn, du julens stjärna,			
lys min barndomsstig!			
O, så gärna, gärna			
ser jag upp till dig,			

som jag dig förstode,			
liten liksom jag				
var också den gode			
Frälsaren en dag.			

Och då sken du redan			
på hans krubba klar,			
och så sken du redan			
allt till våra dar.				

O du goda, fromma, 			
glada juletid!
Du vår vinterblomma, 			
full av fröjd och frid!		

Tusen skalkar gunga 			
ystra på ditt knä.			
Och små änglar sjunga 			
kring vårt juleträ.			

Glatt med dem sig blandar 		
barnens fröjdeljud.			
Alla goda andar				
lova Herren God.

Det mörknar ute och vindens sus
far över de dunkla dalar;
Natt faller över den armes hus
och rikemans stolta salar.
Var är det ljus, var är det ljus
som oss hugsvalar?

De eviga stjärnor stråla klart
i däldernas dunkel neder.
Av festliga ljus ett underbart,
ett länsande sken sig breder.
Kom snart Guds ljus, kom snart Guds ljus,
som allen oss lyser.

Allt mörker ljusnar för Herren Krist
som kom för att världen lysa.
Guds helga änglar med oljekvist
omskygga dem som frysa.
I kväll skall visst, i kväll skall vår
hydda änglarna hysa.

Giv mig ej glans, ej guld ej prakt
i signad juletid.
Giv mig Guds ära änglavakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest
som gläder mest,
den konung jag har bett till gäst!
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt!

Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring,
en kväll i ljus med Herrens ord
och mörker där omkring!
Giv mig ett bo
med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro!
Giv mig ett hem på fosterjord
och ljus av Herrens ord!

Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom, helga julefrid!
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid!
Du ende, som
ej skiftar om 
min Herre och min konung, kom!
Till hög, till låg, till rik, till arm
kom glad och hjärtevarm!

On hanget korkeat, nietokset,
vaan joulu, joulu on meillä!
On kylmät, paukkuvat pakkaset
ja tuimat Pohjolan tuuloset,
vaan joulu, joulu on meillä.

Me taasen laulamme riemuiten,
kun joulu, joulu on meillä!
Se valtaa sielun ja sydämen
ja surun särkevi entisen,
mi kasvoi elämän teillä!

Oi käykää, ystävät laulamaan,
kun joulu, joulu on meillä!
Se tuttu ystävä vanhastaan,
on tänne poikennut matkoillaan
ja viipyy hetkisen meillä.

Nyt tähtitarhoihin laulu soi,
kun joulu, joulu on meillä!
Nyt maasta taivaaseen päästä voi,
jos sydän nöyrä on lapsen, oi,
kun joulu, joulu on meillä!

Oi anna, Jumala, armoas,
kun joulu, joulu on meillä!
Ja kansaa suojaa sun voimallas,
meit´ auta näkemään taivaitas,
kun joulu, joulu on meillä!